it's not your fault
Igår var en trevlig kväll. Vi grillade, njöt, drack öl, spelade ölbrännboll och lekte diverse andra lekar vilket resulterade i att vi blev omåttligt berusade. Det bjöds även på lite sång, lite dans och lite naket. Jag tror jag håller mig borta från youtube. Fast det slog mig just att det egentligen inte är något problem, det finns ju facebook. Fan. Aja, om ni känner för att hitta en video med tre nakna, fult dansade män så är det jag som står till höger. Efter en hel kväll med halvnakna killar behövde jag kompensera med en sanna. Jag tog mig från sjulsarvet till kristinehållplatsen på en halv sekund plus minus några minuter. Tro mig när jag säger att det gick fort. Det var precis på gränsen att jag skulle avsluta min existens i ett dike, en lyktstolpe, en skog eller ett moln. Men det är ju nära döden-upplevelserna som gör livet lite mer värt att leva. Väl vid busshållplatsen utsattes jag för en luring då det inte gick någon buss. Jag bestämde mig för att åka hem. Men under den lilla promenaden över gatan till cykeln fick jag för mig att jag var superman. En berusad mil på cykel mitt i natten är ju ingenting. Med snett styre satte jag av i högsta möjliga hastighet på plan mark mot pumpen. När jag väl mötte sanna på vägen kände jag mig som en prins. Jag tror inte sanna upplevde samma sak, men jag är nästan säker på att jag hade en häst, inte en cykel. Efter en lång konversation vi idag inte riktigt vet varför uppkom, eller vitsen med den, eller riktigt vad som sades, var det dags att åka hem. I morse vaknade jag av solen, svepte en halvliter vatter och blev påminnd om att jag drack en hel del öl igår. Jag har än så länge haft en väldigt mysig morgon ändå. Nu ska jag snuska ihop en redig måltid som till större delen kommer bestå av diverse såser och smält ost. Sen ska jag vara viktig. Men inte för länge, snart är det fest igen.
