germsofperfection

Okej, det här kan vara en teori. Men endast en teori. Tror jag. Tänk om det är sant det där med att man blir piggare av att träna. Det skulle kunna vara ett alterativ. Problemet är bara att jag inte vet hur man tränar. Så vi får se om jag provar min teori.

Jag förstår mig inte på den överväldigande bitterheten som existerar här, det ska inte vara så, för så bitter är jag verkligen inte

Det där gick smidigt. Jag tog mig från ytterdörren, till köket, värmde mat, gick upp på mitt rum, lämnade maten, gick ner till köket igen, plockade undan maten, gick upp på mitt rum igen, och nu är jag här. Hela den här resan utan att ens se skymten av mamma. Kan vara för att hon ligger och sover, det är skönt.

På väg till jobbet idag fick jag reda på något hemskt. Man får inte jobba söndagar på projektet jag sitter nu. Detta gjorde mig sur och fick mig att vilja sluta. Shayanbajan var ett skräp och jävlades med mig. Jag ville därför även förstöra våran statistik för hela månaden. Efter ett tag fick jag reda på att jag beamas tillbaka till mitt gamla projekt från och med imorgon. Jag blev glad, jag hatar sj. Jag misslyckades även med att sabba statistiken då jag lyckades charma ett gäng pensionärer.

Dagen har jag tillbringat i ett mörk rum. För det mesta. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite dum som hoppade omkring och dansade när jag framkallade bilderna. Tur att ingen såg det. Jag tror det kan finnas en scanner hemma. Då kan ni få se någon bild. Eller så finns det inte en scanner. Då får ni inte se dom.

Jag är vaknare än vanligt. Var faktiskt inte särskilt trött när väckarklockan ringde. Jag tänkte bara vänta tills mamma hade avlägsnat huset innan det var dags för mig att gå upp. Såklart fick hon för sig att ge mig årets väckning innan hon gick. Hon kom inte in för att fråga om jag är vaken och sen gå, som hon brukar göra. Istället kom hon in och skrek oavbrutet i fem minuter, avslutade med att upprepa frasen håll käften två gånger för att sedan gå. Hade jag käftat emot hade det kunnat vara ett alternativt avslut. Det gjorde jag inte.

Nu ska jag sova. Eller snart. Fast ganska illa kvickt. Jag fick just en utskällning av mamma. Hon påpekade att jag är en dålig människa, ungefär.

Idag har jag i alla fall inte gjort någonting. Absolut ingenting. Gick ner för att äta middag och upptäckte att klockan var halv åtta. Jag kunde verkligen inte förstå hur hela min dag hade gått åt att göra ingenting. Det mest kvalitativa jag gjorde var ungefär att kolla på ett halvt avsnitt house. Det här försökte jag dock ta igen ikväll genom att kolla på film med sanna. Slumdog millionarie, fungerar, indisk brytning är dock inte alltid en höjdare när det inte finns en text. Det var detta som orsakade mammsens vrede, umgänget alltså, inte den indiska brytningen.

Jag är sjuk. Jag borde verkligen inte bli sjuk nu. Eller jag borde aldrig bli sjuk. Eller så borde jag alltid bli det. Jag kände mig full när jag vaknade i morse. Allt snurrade lite smått och jag gick lika väl som efter en halv platta öl. Så nu är jag hemma, men det var väl skitsamma för skolan går lika väl som efter en hel platta öl i vilket fall. Det som är jobbigt är jobbet, jag måste jobba. Jag är snart pank igen. Det är skönt med pengar imorgon.

Ibland tror jag faktiskt att det finns en gud. Då inte i form av någon abstrakt kyrklig bortförklaring. Nej, utan i form av joakim thåström.

Okej, nu har jag lugnat ner mig. Nu kan jag ta mitt inlägg om vad som gjorde mig glad. The cool hunter är en grym sida. Det var den som gjorde mig glad. Jag befann mig där i ett antal timmar och hittade massa grym musik. Kan inte tänka mig att det där var allt jag vill säga men jag skyller på pappsen. Nyss har jag i alla fall varit överdrivet vuxen och pysslat med min internetbank och betalat räkningar. Kina är inte skrivet, jag hoppas gunnar fortfarande är samarbetsvillig.

 


Kolla, något annat än text, fantastiskt. Två av dagens fynd.

Jag hatar att vara den klyschiga tonårsrebellen.

Jag tänkte precis skriva ett ganska glatt inlägg. Jag vill inte göra det. Jag är så jävla arg. Min pappa kom just in och proagerade för att jag är bakis och inte sjuk. Just nu önskar jag att jag ändå åkt till jobbet idag så jag får pengar och kan flytta härifrån så snabbt som möjligt.

Jag har återigen börjat bli väldigt irriterad i mina föräldrars närvaro. Sjuk är jag också.

Jag är hemma från mina svarta inkomster i ghettoborlänge. Nej mamma, jag har inte sålt knark, jag har hjälpt pappa! Jag Inledde arbetet med att kasta ner snö i stövlarna. Tänk att det kanske skulle bli lite mer känsla då. Efter ca tio minuter är min snöspade i upplösningstillstånd, bokstavligt talat. Den bestämmer däför att skära upp mitt finger. And there was blood. Snöspaden inhandlades på biltema ca tjudo minuter tidigare. Jag gillar kvalitén. Biltema är förövrigt ett av de fulaste namnen som finns. För att inte tala om deras logga. Den får mig att må illa. Vi jobbade i två timmar. Under dessa två timmar fick jag stå och lyssna på när pappa skällde ut snickarna utan att dom ens var där. Jag överväger starkt att inte befinna mig på pappas arbetsplats igen.

Jag skapade just en frukost i en stekpanna. En frukost som bestod av ägg och bacon. För första gången gjorde jag det inte på högsta värme. Det skvätte inte fett över hela köket och ingenting brände fast, det luktade inte bränt i större delen av huset och maten var inte mörkbrun. Det var galet ointressant och händelselöst.

Jag hatar vädret. Fast igår kom jag på en grym grej. Man ska ta så långa steg man kan, för då blir man mindre blöt om fötterna. Eventuellt även uttittad och idiotförklarad.

Nu måste jag börja ta tag i mitt liv för snart åker jag till borlänge och jobbar svart. Det kommer bli årets träningspass. Jag ska skotta snö.

Jag funderar nästan på att ta en lugn helg. Krogen känns ändå inte så lockande med tanke på att ungefär en tredjedel av min lön försvann där i onsdags. Istället skulle man kanske vara hemma, ta reda på rummet, försöka göra några skolarbeten, bli en respektabel gitarrist, eventuellt försöka umgås och kanske sluta knarka.

Och där kom frågan, på riktigt. Slut på antaganden, nu var det dags. "Går du på droger?". Nej mamma, det är lugnt, jag försov mig lite och orkar inte gå till skolan och ha en halv lektion, okej? Tro mig, diskussionen var längre. Jag kommer inte riktigt ihåg allt. Jag hade fullt upp med att förvånas över att hon faktiskt tror att jag är ett problembarn på riktigt.

Idag vaknade jag upp och blev lite förvånad. Mitt rum såg inte ut som mitt rum och utsågs därför till någon annans rum. Det tog dock inte många sekunder innan jag kom på att jag faktiskt sov hos julius i natt. Anledning till detta var att jag avslutade kvällen i ett onyktert tillstånd. Jag var inte pigg i morse. Jag övervägde dödshjälp och första cigaretten fick mig att tro på det där med rökning dödar. Dödshjälp. Det fina vädret styrde upp dagen ganska bra och döden är nu långt borta. Jag är ganska nöjd med dagen faktiskt.

Ibland förstår jag inte hur min mor tänker. Idag sa hon att jag måste börja städa badrummen om jag inte städar mitt rum. Det skulle endast leda till att badrummen inte heller blev städade. Bestraffningen skulle då förmodligen bli att jag måste städa hela huset. Detta skulle såklart inte heller ske. Det min mor gör är alltså att bestraffa sig själv. Istället borde hon tänka om och låta mig ha min röra för mig själv.

Nu lyssnar jag på en gammal snowstorm-vinyl, det är guld. I all extas tänker jag skriva ett arbete om en kapitalistisk kommunist, fantastiskt.

Jag vet att mer än hälften av er som läser det här gör det från en laptop.

Jag har fortfarande inte skrivit ett arbete. Jag har ont i huvudet. Jag har även lite bråttom insåg jag just. Tjejmiddag väntar och en dusch är nödvändigt. Och en kaffe. Sen blir det la partaya.

Något jag hade väldigt kul åt idag var dagens diskussion om sabotaget på skolan. Jag var inte så deltagande, jag var mest road av de andras tankar om vem som kan ha gjort det. Jag vet fortfarande inte vad jag ska säga om det. Men kom ihåg att kolla youtube, och eventullt införskaffa en kevlarväst.

Förövrigt är jag rik och gick idag till sibylla och köpte en hamburgare, bara för att jag kunde.

Man kanske skulle börja skriva några rader. Och sen kanske några till. Och till slut ett helt arbete. För att sedan kunna vakna upp imorgon och känna att allt är underbart då jag inte längre har en absolut deadline att oroa mig för. Och för att jag kommer vara ekonomiskt oberoende. I en vecka i alla fall.

Jag läste just en blogg. Antingen är den genomtänkt, eller så är den inte tänkt alls. Jag antar att jag får skylla mig själv. Jag har äntligen börjat få riktig ångest över skolan. Det här hjälper mig inte ett dugg, jag pluggar inte ändå. Min bitterhet har gått över till något, jag vet inte vad. Mina ögon svider men jag kommer nog inte kunna somna i natt heller. Inte innan tre i alla fall. Det börjar bli en dålig vana. Istället ska jag göra nudlar, det ska jag. Och sen ska jag se på den fina bilden jag har ritat i mitt huvud. Eller så förstör jag den med att försöka rita den på ett papper.

En värd dag idag. Tills jag tog mig till jobbet i alla fall. Istället för att vara i skolan har jag varit på utbildning, och utbildningar kanske inte är så tråkiga trots allt. Om man bortser från skolan, det är en tråkig utbildning. En bra sak med dagens utbildning var de femton olika pizzor det bjöds på, jag är fortfarande inte riktigt hungrig. Någon som borde vara glad att han inte befann sig på platsen då pizzorna entrade rummet är albin. Vi tog hetsätning till en ny nivå.

På jobbet idag har jag upptäckt att man nästan kan sälja på grov norrländska, att jag får kalla min nya coach för shayan bajan din stjärtgosse, och att jag får för lite lön.

Ikväll blev jag bitter och vet inte riktigt om jag orkar, bara sådär, väldigt oprovocerat

Upptäckte just att jag gett ett träd till afrika. För köper men ett paket corn flakes får afrika ett träd. Trädet ska stå där för att inte bli nerhugget. Men vore det inte bättre om jag köpte ett träd, och ser till att det inte blir nerhugget. Så får afrika ett paket corn flakes istället.

Cat stevens snurrade åter igen några hundra varv på lp-spelaren. Den som förmodligen kommer nämnas i varenda inlägg framöver. Lev med det. Jag borde verkligen plugga nu men det tänker jag inte göra, jag ser för bra ut i håret. Jag har en sån där kväll som man kommer hem, drar av sig mössan och känner att håret sitter väldigt fint. Detta sker dock oftast precis innan jag ska sova. Och det sker alltid när jag inte ska träffa folk. Övriga dagen är ungefär inte värd att prata om. Den har spenderats på jobbet och allt som händer på vägen dit, där och på vägen hem är så internt att det helt enkelt inte skulle göra någon nytta här. Något som inte gör någon nytta någonstans är tåg i bergslagen. Ibland när jag åker med de tågen vill jag ha med mig ett horn och blåsa hysteriskt i det i hopp om att katla ska dyka upp. Viktig fakta: katla är döpt efter en vulkan på island.

De senaste nio timmarna har jag i stort sett gjort en enda sak. Jag har suttit här på mitt rum och älskat min lp-spelare. Det är nog ett av de bästa köp jag gjort i hela mitt liv. Jag känner mig lite som en annan människa. Nu måste jag tyvärr stänga av den. Jag har nämligen brist på sladdar vilket i sin tur gör att jag har brist på högtalare vilket gjorde att jag blev tvungen att ta en sladd från datorn för att sedan koppla min älskling till gitarrförstärkaren. Nu vill datorn ha tillbaka sladden. Jag ska se på twilight. Jag orkar inte höra av mig till omvärlden. Därför tänker jag sitta här, ensam, med mina popcorn. Dom är idag extra ambitiösa och smörpopcorn. Sen kanske jag går ut, och röker, och tar reda på om jag faktiskt har magkatarr.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, så jag äter på saken.

Jag har idag fått årets träningspass. Mina armar är dödens död. Men det var värt det. Hela promenaden. Alla stopp på vägen. Allt var värt. Jag äger nu en lp-spelare.

Jag reste mig just lite svårmodigt ur sängen. Jag har glas i fötterna. Det är lördag. Jag känner mig lite hopplös idag. Den där vanliga liksom. Jag funderar på att gå ut. Och gå och köpa någon annans saker och fota. Det är nog min dag, till en början i alla fall.

Nu sitter jag här i kvällen kläder. Endast för att prova, jag tänker inte jobba såhär. Jag måste erkänna att jag känner mig lite överdriven. Men jag kan ju inte banga nu. Det är bara att hålla huvudet högt och köra. Ska det va så ska det va.

Var i borlänge ganska nyss och fixade det roliga i drinkarna till kvällen. Jag undrar hur den fullsatta bussen från borlänge tänkte när jag satt där och slog in fyra flaskor smuggelsprit i en metrotidning.

På tal om sprit hörde jag roligaste konversationen mellan två teknikettor igår. Ni kanske får höra den sen, eller inte alls. Nu måste jag ta på mig något mer avslappnat och åka till jobbet. Sen blir det skål. Fest!

Kaffe. Frukost. Jag är redan i ordning. Idag slår jag på stort och tar åttabussen till skolan. Det är redovisning och det måste förberedas. Min powerpiont bäst. Jag är otroligt nöjd. Trött är jag också. Hade en plan att komma i säng runt tio igår men det blev tjugo i ett. Anledningen till det var att jag pluggade hela kvällen. Jag pluggade inte effektivt, men jag gjorde det. Jag har alltså pluggat tre kvällar i rad. Detta har inte gjort mig någonting känns det som. För oavsett hur mycket jag blir klar med så har jag lika mycket kvar.

Det här vädret, det är galet. Jag kommer upp på mornarna. Och jag kan nästan trivas med att åka i skolan. Väl i skolan har jag inte tummen i min vackra bakdel och pluggar istället. Bortsett från engelskan. På tal om det var vi mycket effektiva på musiken idag, grattis till oss. Nu har vi i stort sett en låt klar till den kommande konserten. Och på tal om musik fick jag aldrig inleda min karriär som rockstjärna idag då vår trumslagare blivit sjuk. Repet är flyttat men jag är inte opepp för det. En vacker dag ska jag åka limousin och knarka.

Jag känner mig kreativ, men jag vet inte alls hur jag ska få utlopp för det. Så jag pluggar istället.

Sjuttio kronor. För det kan man få fyra lp-skivor, fem konstmagasin, en skjorta och en jacka. Jag är otroligt nöjd med dagens inköp. Jag har nu inga pengar kvar, igen. Men jag är otroligt nöjd. Jag har beslutat att jag i fortsättningen endast ska köpa någon annans kläder. Jag tvivlar på att jag lyckas men det är helt klart värt ett försök.

Hela kvällen har jag försökt att plugga. Det har delvis gått bra då jag kommit en bit men det är liksom svårt att knyta ihop allt. Just nu står det still men jag ska få igång det. Jag må vara dålig men jag tänker inte vara en dålig vän för det.

Nu tänkte jag göra en bekännelse om varför jag aldrig pluggar. Fast jag vet inte vad jag ska skriva. Och egentligen gillar jag inte bekännlser på bloggar. Men det är inte lika häftigt att sitta där med en elefant på axlarna och gråten i halsen, som när man stolt berättar hur man inte vill slava för ett dåligt system.

Det är ungefär nu jag vill ha pengar. Det här ungefär nu jag vill kunna gå till hemköp och köpa godis. Det är ungefär nu jag verkligen behöver det för att kunna plugga. Det är ungefär nu jag behöver ett analogt ctrl+f för att hinna bli klar ikväll. Det är ungefär nu jag får skylla mig själv.

Nu vill jag dö. Jag har läst en blogg och fick extrem ångest över att leva på samma planet som övriga mänskligheten. Tack "dessie", du förstörde min dag.

Så här dags borde jag åka till jobbet, det gör jag inte idag. Jag tänkte mig en aktivitet i solen istället men den har snart gått ner sig. Det är jobbigt när man förväntar sig en aktivitet och något går ner sig alltså. Jag ska nog sova istället i brist på annat, och sen plugga.

"Det jag egentligen vill säga nu såhär två timmar och en minut innan sändning, är nästan precis vad jag sa i Leksand. Oavsett hur det går ikväll, kommer jag alltid känna mig som en vinnare pga att jag kommit så mycket längre än vad jag någonsin vågat hoppats på, att jag lärt mig gå i klackskor, lärt känna otroligt många underbara människor, och framförallt fått enormt stöd av er. Man kan inte önska mer! Jag är så nöjd med min resa hittills, och jag lovar att göra mitt allra bästa ikväll och verkligen ge ALLT. Då kan man ju inte vara missnöjd." - Molly Sandén

Du fick två poäng. Då kan man ju inte vara missnöjd. Skönt att du har lärt dig gå i klackskor i alla fall.

Till er som hamnade på förstasidan i falukuriren, kom ihåg att tack fotografen för det charmiga ljuset.

Jag har börjat hänga en del med james blunt på senaste tiden. Han är klok, det är trevligt. Idag var det fel dag att försvova sig men jag gjorde det ändå. Robin ringde och väckte mig till sist. Jag kom upp och slog ett indirekt världsrekord i att göra sig i ordning då jag, från att jag lämnade sängen, hade 14 minuter på mig till bussen som gick från stan. I detta göra i ordning ingår även dusch. Förutom att jag befriades från skägget jag nästan saknar var skoldagen ovärd. Efteråt blev det stan med malin och lisa som vanligt. Vi kom fram till att kläder är fula. Jag tänker därför försöka knåpa ihop en symaskin nu. Jag fick även reda på att det är cocktailparty på fredag. En underbar redogörelse då jag äntligen fick en anledning att köpa gördeln och flugan jag sett på myrorna. Fick även med mig ett par skor därifrån. Fredagen då, det blir nog riktigt nice, även om jag känner någon form av oro.

Jag måste sluta hamna vid datorn, nu kommer jag knappt hinna pilla.

Frågan är varför jag ska skriva något om dagen. Vi alla vet att det har varit årets hittills finaste dag. Denna underbara dag har jag tillbringat inomhus. På jobbet såklart. Fast det märktes ändå på folket att det var en bra dag idag. Jag sålde bra, rent utav bäst, och alla var ovanligt trevliga. När jag tog cykeln till jobbet hade jag endast t-shirt och min tunnaste jacka. Detta i hopp om att solen skille vara evig. På väg hem från tågstationen existerade inte solen längre och jag var inte lika nöjd med klädvalet. Något som rimmar på klädvalet är väglaget (nej inte alls) som inte heller var det bästa. Då jag skulle göra den klassiska svängen in på gården försvann min cykel, jag hamnade på tre ben och min hand kändes som en köttsoppa. Jag anser ändå att jag avvärjde döden ganska snyggt. Det kunde lika gärna varit ett breakdancemove, på cykel.

Nu ska jag klippa lite i håret. Imorgon ska robin klippa lite i skägget.
Jag glömde nämna det tidigare men jag hade även byxor på mig idag.

Jag gjorde en shape up på eftermiddagen och är otroligt nöjd med detta. Kvällen blev som förmodat, inte i alkoholens tecken. Därmed har jag haft den första nyktra helgen på länge. Kanske till och med den första i år. Istället spenderades kvällen med ganska otippat sällskap, melodifestivalen, godis och vattenpipa. Då alla började gå under av trötthet hamnade vi istället på toppen och lirade kort och jag blev den enda killen att ta sig till final. Oerhört bra, tack! En mycket trevlig kväll. Nu sitter jag i lågvarv och min dator i högvarv. Jag fick nämligen ett ryck när jag kom hem och laddar just nu hem enorma mänder film och musik. Det är dags för sängen, men först måste jag förstöra april månad genom att skriva ett arbetsschema. Nudlar ska också förstäras för den delen.

Min mamma frågade just varför jag hade blivit så mager. Det här blir liksom bara bättre. Mina föräldrar tror nu att jag är stressad, alkoholist, knarkar och har ätstörningar. Det känns stabilt.

Dagen är i alla fall planlös. Eller ikväll har det talats om en fest och en utmaning men jag vet fortfarande inte vart det sker. Jag har en känsla av att det inte kommer bli av men det löser sig.

Dagen inledde jag med att vakna, fantastiskt. Morgonen gick för fort och kakorna blev efter när jag sprang till bussen för att få bussen att plocka upp lisa för att få bussen att åka för långt för att gå tillbaka till malin för att plugga. Vårat pluggande var inte effektivt vilket däremot kladdkaka och guitar hero 4 var. Har aldrig riktigt gillat guitar hero men fyran var trevligt, jag var trummis och såg ut som ett barn. Efter detta hamnade jag på jobbet och var sämst men bäst på harpan. Då jag efter jobbet inte luktade hallon tog jag en dusch, åt en lasagne och bråkade med en familj. Sen bar det av upp till amanda där även sofie och ebba befann sig. På vägen träffade jag tre killar i vita brallor, toppluvor och googles. Helt klart kvällens höjdpunkt, sbn i mitt <3(hjärta). Hos amanda sov sofie då vi andra såg på en film som egentligen bara var en dialog. Det låter skumt och det var skumt. Men ändå en vettig dialog. Jag kom att tänka på farfar. Jag har omedvetet lyckats förtränga det där, tror jag måste ha lite hjälp för att minnas. Vi avslutade i alla fall med att åka bil för att hämta två små syskon och en till fast blond. Amanda är utan tvekan en av de sämre människor jag någonsin åkt bil med. Jag känner att jag har hunnit med en del idag och nu ska idag avslutas med slutet på the curious case of benjamin button. Slut.

Jag är trött och bitter. Jag har inte ätit sen lunch. Kan vara något utav en anledning. Min bror har blivit ett kräk, typ matförgiftad. Det stör mig egentligen inte men det är jobbigt. Nu ska jag sova, för det är tydligen så man gör.

Igår skulle det bli en lugn kväll, men jag avslutade kvällen onykter. Efter viss övertalning hamnade jag på harrys för det kan ju vara trevligt tänkte jag. Sen blev jag full på något vis. Inte jättefull. Mer mysfull. Strax innan stängning går jag och ebba därifrån. När jag kommer hem var det låst på alla möjliga vis. Och när det är låst på alla möjliga vis går det bara att låsa upp från insidan. Någon har alltså varit dålig och glömt bort mig. Efter att ha dansat på dörrklockan ger jag upp och sover hos ebba istället. När jag vaknar har jag fått sms av mamma och såklart är det jag som gjort fel som inte sov hemma. Nästa gång tänker jag sova utanför dörren och kolla om det är mer rätt. Den här mamma stör mig ändå inte så mycket idag. Det räckte med att kolla ut genom fönstret när jag vaknade. Att vakna av två bebisar med huvudvärk (det är jag som har huvudvärk alltså) låter inte heller som en höjdare, men även detta kunde jag bortse från idag. Idag är en bra dag.

Nu glömde jag en sak. Jag ska fortsätta vara bitter. Det som stör mig är alla dessa småbarnsmammor, med barnvagnar. Ni småbarnsmammor är alltid i vägen. Jag är inte på stan ofta, med tanke på min ekonomiska situation. När jag är på stan, passerar jag oftast för att ta mig till jobbet, då alltid i lite tidsnöd. Ni gynnar mig inte tidsmässigt. Ni får jättegärna älska och äga era små barn, men ni äger för i helvete inte hela gatan. Du är inte mer värd än mig för att du klämt ut en unge och, enligt någon, gjort din plikt här i livet. För tänker du så kan du lika gärna dö. Håll din barnvagn i styr eller lär kräket gå så jag slipper springa till jobbet. Jag har dålig kondition.

Dagen började styra sig ett tag där. Sen kom jag hem. Bitterheten är överväldigande. Bakningen var ett fatalt misslyckande. Jag lyckades inte ens med att göra det jag tänkte göra. Har även fått ett brev med en faktura, från 3. Jag är skitsur. Jag är inte deras kund, jag har inte varit i närheten av ett kontrakt. Jag ska ringa och verbalt döda dom i en eld. När dom sedan ha dött ska jag döda deras faktura i en eld. Eventuellt samma eld som telefonen då jag inte utfört den riten än. Jag hoppas fikat kan styra min dag, annars får jag styra det på annat vis.

Jag ogillar vädret. Jag ogillar att jag inte har några kläder. Jag ogillar att mamma är hemma. Jag ogillar att jag måste springa till bussen. Jag älskar hästpojken.

Nu börjar det hända grejer. Jag har minst ett eventullt band på gång och det känns otroligt bra. Jag vet inte hur jag ska ha tid men jag vet att jag behöver det. Klockan är nu mycket och jag hinner inte med det här. Jag ska hinna baka och plugga ikväll. Bara för att jag är bäst. Idag har jag även jobbat på att inte vara klas, det känns lite fel men det har gått bra.

Nu ska jag sova, snart. Jag känner att det inte är värt att vara uppe längre. Jag tror det är ett bra tecken. Någon form av tecken är det i alla fall. Kan det vara så at jag kommer börja lägga mig i tid och sedan låta bli att alltid se så sliten ut? Spännande.

På jobbet idag fick jag återigen skäll för att jag är uppe och springer hela tiden. Jag följde upp med att flytta mitt onsdagspass till fredag endast för mitt älskade dgf! Direkt efter detta kallade jag henne för svin. Hon sa att man inte säger så till sin chef och frågade vad jag trodde hennes chef skulle säga om hon sa svin till denne. Jag sa att hon kunde ta reda på det och sedan föra vidare detta till mig för att jag var sååå intresserad. Då hon verkade ha en dålig dag är jag nu inte lika uppskattad på jobbet.

En av dagens upptäckter alltså, kalla inte din chef för svin. En annan upptäckt är att man inte ska ha ljusbruna mochaskor när det är blött ute, det ser dumt ut. Den sista upptäckten är lite jobbig, det tar emot att säga det här men mcr är faktiskt underskattade, om man bortser från fjortisemokulturen.

Mina fingrar är nästan trasiga. Min gitarr är väl använd. Jag kan inte minnas när strängarna byttes senast och tro mig, det behövdes. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag skriver det här inlägget eftersom det enda jag gjort idag är att spela gitarr. Men det här är ju en blogg och i en blogg måste man ha massa åsikter, visst. Jag kollade på tv, för första gången på hur länge som helst, när jag åt min våffelfrukost. Jag förstår varför jag aldrig kollar på tv. Tv är värdelöst, det är min åsikt.

Vår idag? Ja, lite känsla finns det allt. Ganska mycket faktiskt. Trots att jag blev väckt för tidigt i morse har jag haft en väldigt bra morgon. För en gångs skulle blev det dock inte ägg och bacon. Ibland måste man ha lite omväxling så det blev våfflor idag. Nu ska jag göra något dumt, jag ska ta lite mer pengar från sparkontot. Fast den här gången i gott syfte. Jag ska köpa strängar till min gitarr. Jag verkligen längtar efter den underbara känslan av nya strängar. Det är typ det bästa som finns! Nej, det är det inte, men det kunde varit.

Jag kom precis in från en cigarett. Jag kom precis in från en promenad. Det var en otroligt mysig cigarett och en otroligt mysig promenad. Jag tog en sväng ner förbi kålgårn, och jag kunde verkligen känna sommaren. Jag kunde verkligen se mig själv glida ner för den lilla nedförsbacken på grusgången på min cykel. Trots att det snöar ute och är totalvitt kunde jag se dom små gängen som alltid sitter där på gräsmatten ut mot udden. Jag kunde verkligen föreställa mig sommaren och det var nästan så jag trodde att det faktiskt var grus jag gick på, och inte snö. Det kändes otroligt skönt. Sommar är fint.

Idag har jag varit en otroligt bitter människa. Det sista jag ville var att jobba, men jag var tvungen. På jobbet gick allt åt helvete. Min fina bonus existerar inte längre. På väg hem ringde jag albin. Det var skönt att veta vad det handlade om men jag vet inte om jag mådde bättre av det. Hans motgångar är mina motgångar. Till slut blev kvällen bra i alla fall och nu ska jag avsluta det hela med att somna till någon bra film.

Mitt samvete försvann. I natt fick jag fyra samtal rumt fyratiden. Jag var trött och ville sova och klickade alla. Skickade sedan ett sms där det stod "jag sover" och stängde av telefonen. Det var albin som ringde. Imorse när jag vaknar och slår på telefonen får jag ett sms där det står "behöver dig". Fan vilken bra vän jag är.

Det blev bara sömn, filmen uteblev. Väldigt skönt. Det betyder dock inte att jag är pigg. Något jag däremot är: nyduschad, hungrig, miserabel, oplanerad. Jag vet inte alls vad jag ska göra ikväll. Jag vet inte alls vad jag orkar göra ikväll. Det löser sig nog. Nu måste jag ha mat.

Igår var det alltså fest. Jag behärskade mig men blev väldigt full. Jag blev väldigt full men behärskade mig. Jag hade en väldigt bra kväll till slut i alla fall. Gratis dessutom. Nu sitter jag hemma och är nöjd att jag inte jobbar. Jag har vairt vaken sen sju i morse och vill verkligen se på film och sova. Men det går inte, jag ska till rickard och hämta en köttfärspaj. Det är synd att man alltid ska vara full.

Min mor kom för ett tag sen och frågade om jag hade fyllt väskan med öl. Jag förstår inte hur hon kan se sånt. Den står bara på golvet, inte ens öppen. Föräldrar är hopplösa. Hon verkade i alla fall gilla idén om att jag ska förfesta på tåget. Eller om det kanske bara var mitt upplägg att det blir billigare på krogen då som gjorde henne lite mer bekväm. Bara jag ser till att äta innan. Därför har jag fått med mig typ en halv köttfärspaj jag ska förtära någonstans på vägen.

På mitt rum finns det en klädhög större än danmarks högsta berg, eller kulle, låt oss kalla det kulle. Vissa kanske hade skrivit att den är lika stor som mount everest, men inte jag. För det är ingen överdrift. Den kommer i alla fall antagligen vara borta när jag anländer till mitt hus nästa gång. Jag kan nästan sätta pengar på att mamma kommer att städa mitt rum i eftermiddag, trots att jag sagt att jag ska göra det själv.

Nu ska jag klä mig i svart, och ringa maxi. Jag ringde albin tidigare och han lever. Men jag klär mig i svart utifall.

Fredag, yes it is! Jag är på topp. Inledde dagen med att förundras över vad min väckarklocka var för något hemskt. Och det är sant. När jag vaknade fattade jag verkligen inte vad det var som pep. Jag kunde inte förstå vad ljudet kom ifrån eller vad det ville mig. Efter lite panik insåg jag att det var väckarklockan. Det kändes genast mycket bättre så jag slog på den och somnade om. Lyckades ändå komma upp i tid och tog en frukost med håkan, såklart. Efter det biologi med, utan tvekan, den sämsta utbildningfilmen jag sett i hela mitt liv. Sedan en vända på stan, tänkte kika på glasögon med det glömdes bort. Nu är jag tillbaka i mitt hem. Nu är jag tillbaka på topp. Har just preparerat min väska med vätska för fest före festen. På tåget alltså. För det är sånt som händer när man är en viktig del av samhället och jobbar, man får ta förfesten på tåget hem. Tänkte att jag kunde passa på att göra detta nu när mammsen inte är hemma. Annars hade det blivit liv. Hon tycker att jag festar för mycket men jag förstår inte riktigt. Festen då, jo, det är nämligen så att skåplillasystern ebba fyller stor idag. Dock fortfarande en lillasyster. Detta ska firas på krogen. Denna gång utan poliser och hånande vakter/trumslagare. Jag tror det kan bli en grym kväll. Nu ska jag göra våfflor på gårdagens efterblivna smet och bara chilla, eller röja.

Glad födelsedag ebba!

Hm, min granne kom just och plingade på dörren och berättade att dom ska bort över helgen, när hon går säger jag "tack hej". Jävla skitjobb.

Ikväll har jag en sån där kväll som jag blir trött på mig själv. Därför är jag trött och ska sova snart.

Ibland gör min mamma såhär:

Jag: Jag hittade grymmaste kavajen på myrorna idag! (springer sedan upp)
Gustav: Den var säkert rosa
Mamma: Äh, lägg av!
Gustav: Men skulle det förvåna dig?
Mamma: Njae...

Då blir jag inte glad

Ibland gör mamma såhär:

Mamma: Hej!
Ja: hallå.
Mamma: Våffelsmeten är färdig!

Då blir jag glad. Nu ska jag äta

Jag förstår inte varför jag aldrig tidigare lyssnat på håkan. Visst, det är ju klart att jag hört låtar och gillat det väldigt mycket. Men jag har aldrig tagit mig tid att verkligen lyssna. Det har jag nu. Jag har laddat hem i stort sett alla hans officiella verk och det är det enda som strömmar ur högtalarna. Jag blir sjukt pepp, sjukt glad, lite miserabel och jag vill verkligen ha sommar, sommar och allt därtill. Snön på balkongräcket hade precis börjat försvinna, och så börjar det snöa igen. Men vad gör det, jag har ju håkan!

Nu ska jag höja volymen, så sommarn sträcker sig ner till köket. Sen ska jag steka ägg och bacon, för ovanlighetens skull.

Jag fortsätter att briljera och bonusen fortsätter att komma. Det är skönt att känna att jag kommer bli rik. Har även, i stort sett, lagt ner planen om en tågluff i sommar. Jag ska leva för mina pengar för stunden i stället, jag kommer ändå inte klara av att spara. Det känns bra och jag är nöjd.

Nu såhär efter ett tiotal kopparkaffe, flyt på jobbet, en skjuts hem (jag hatar verkligen promenaden från tåget), en halv blodpudding, ett paket bacon och en håkanplaylist är min kväll gjord. Ikväll ska jag sova gott och imorgon ska jag fortsätta.

Jag är inte i skolan idag. Istället sitter jag hemma och har tråkigt. Till en början var det faktiskt väldigt skönt att ligga och sova hela förmiddagen. Men det har verkligen inte hänt någonting sen jag klev upp. Jag har försökt spelat lite gitarr, men tappade tålamodet ganska snabbt. Och nu är det en timme kvar tills jag åker till jobbet vilket innebär att jag inte kommer hinna göra något innan det heller. Och efter jobbet händer som vanligt ingenting eftersom alla är på väg att sova då. Jaja, nu har jag en telefon som fungerar i alla fall så nu kan jag terrorisera hela världen med sms när jag är på jobbet, eller bara spela pinball.

Förövrigt så upptäckte jag idag att jag nästan förstört min förstärkare på fyllan också.

Jag tror jag glömde en liten detalj, då jag bestämde mig för att sluta skriva så mycket om jobbet. Jobbet är typ mitt liv, så vad ska jag annars skriva om på bloggen. Kanske om hur mycket jag älskar asien, eller hur mycket jag hatar media. Fast det orkar jag inte riktigt. Inte just nu i alla fall. Nu måste jag göra viktigare saker. Jag måste jobba lite på en engelskapresentation för att inte sänka min ig-varning (nej justja, det är en streckvarning) i engelska. Så ska jag äta chips också, less fat faktiskt, känner att jag börjar bli tjock alltså.

Dagen har varit fin. Väldigt fin. Inledde med en grym sovmorgon med en grym frukost. Fortsatte med en totalt ovärd mattelektion där jag mest bara briljerade med att plasta in min nya mattebok. Efter det blev det kemi och slutet på filmen vi började se igår, och det här är intressant. Min klass kan inte se på film. Ingen verkade förstå någonting av vad som hände och fick hela tiden lov att fråga. Om man har missat en del av filmen och är helt vilsen så visst, men att fråga vad som kommer att hända måste vara det dummaste som finns. Det är väl ändå därför man tittar, för att ta reda på vad som händer, eller. Sunken var inte mycket bättre han heller, som betedde sig som en rodnande nioåring under den klassiska kysscenen. Han fick därefter hela klassen att vrida sig lite och endast fokusera på och kommentera omgivningen i sexscenen. Den bortblåsta spänningen och sensualiteten var ett faktum. Men kom igen, vi går på gymnasiet. Det är inte längre som att gå på lågstadiet och sitta och titta på titanic med familjen. Lite sensualitet i en film är inte farligt, okej? Efter kemin fixade jag i alla fall min tredje provisoriska telefon, åt lasagne, blev av med min käraste ägodel och åkte till jobbet. Nu har jag varit hemma för länge utan aktivitet. Vi får se om jag faktiskt orkar plugga eller bara improviserar imorgon.

"Aftonbladet är en bomullstuss doppad i sprit, som trycks in i munnen på den svenska befolkningen för att bedöva och vilseleda" - Nina Rochelle

Morgonen bestod inte av en fotolektion. Den bestod av ägg och bacon. Galet skön spontan sovmorgon. Nu ska jag kila till skolan vilket jag misstänker att inte heller kommer bli allt för jobbigt.

Jag har funderat ett tag på hur jag ska uttrycka min ilska. Men ni får ingen novell idag. Jag hatar min telefon. Jag ska elda upp den. Eller jag tar en annan, det får bli symboliskt.

Jag vet att jag ska sluta snacka om jobbet men idag var jag bäst. På riktigt. Bonusen är spikad och pengarna växer. Dock inte på träd, inte än. Men jag ska allt så ett frö och kolla om det kan bli ett träd med en krona.

Jag fick för ett tag sen den briljanta idén att äta tårta. Då jag frontade det öppna kylskåpet slog det mig att jag kunde hälla ut middagens sallad i hela kylskåpet och över halva köket. Så jag gjorde det. För att göra det ännu lite mer spännande tänkte jag att jag kunde försöka få in lite vegetarianröra på de mest oåtkommliga platserna också. Sen tycker jag att det var en ganska trevlig sysselsättning att städa i en halvtimme. Tårta är gott.

Det är en rubrik. Det är en låt. Inte så främmande då i stort sett alla mina rubriker är låttitlar eller korta utdrag ur låtar, utan någon riktig plan. Den här låten, är bäst. Allt man behöver är fyra finnar, tre cellos och ett trumset. Sen har man världens bästa låt. Det är typ, konst.

Jag känner att jag har blivit bättre på att inte skriva om mitt jobb här. Jag har även blivit bättre på att smyga in lite dåliga ordvitsar här och var. Det känns som att jag börja få lite ordning. Kanske ska börja med en tävling, hitta ordvitsen! Nu måste jag i alla fall berätta en grej om jobbet. Det hjälper inte när man har söndagsångest. Det bev inte bättre för att jag var nollad efter halva dagen. Efter halva dagen blev det dessutom säljtävling. Det hjälpte mot söndagsångest. Jag var bra och sålde målet på tiden som fanns kvar. Snubblade dock på mållinjen och robin kammade hem chipspåsen. Men robin är en bra människa och jag fick min beskärda del.

Nu är jag trött och har läst en del mellan raderna. Jag ska fortsätta kvällen med att vara trött och läsa på raderna. Måste läsa ut min bok. Presentation imorgon. Me so happi!

Jag är bitter. Jag vet inte varför. Antagligen söndag. Typisk söndagsångest, vad hände med det fina söndagshumöret liksom? Tror inte heller att det är för skolan som intas på måndag, det händer ju faktiskt efter varje söndag, typ. Nej det är något annat som ligger och trycker. Jag tror jag kanske kan lägga ett finger på vad det är, men det vill jag inte. Jag håller tassarna borta. Om en timme åker jag till jobbet, känns jobbigt, men tvunget. Så nu ska jag ta en mat och en dusch.

Just nu äter jag fyllekäk. Mitt fyllekäk består av pasta, ris, lamfärssås, räkor, ost, grönsaker, ketchup och ost, allt i en stor röra. Nu har ni säkert redan fått kväljningar men jag måste säga att det är otroligt gott! Ikväll har jag i alla fall röjt på harrys, trots tjugoårsgränsen. Och jag har gjort bort mig, som vanligt. Men det är väl det krogen är till för för, att utnyttja, bli utnyttjad, och framför allt misslyckas. Nu tänker jag sova för imorgon ska jag jobba  \o/  kiss