germsofperfection

Jag har köpt en snygg väska. Den är snygg. Annars handlar det mest om högbo och tv-spel. Och ibland ungås jag med josefine. Alla har lämnat falun och idag fyller en av de största och bästa idioter jag känner år. Jag tänkte ringa honom. Han heter maxi. Glad födelsedag maxi!

Jag tänker inte be om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Den är inte dålig. Den är skitbra. Och nokia stämmer apple och det är jättemånga pengar och jag gillar det. Och jag älskar muse. Så jag älskar. Det var en underbar konsert och jag lät bli att stå längst fram i mitten. Jag upplever hellre en underbar konsert utan svettiga, luktande, brölande idioter som gnuggar sig fram med sina fjuniga bröst och som aldrig kommit i kontakt med ordet medmänsklighet. Ja tänk om folk kunde nöja sig med att ha en bra plats istället för att jävlas med att stå typ längst fram i mitten där alla ändå inte får plats. Och om det skulle vara så att broder tuck står där längst fram som en ladugårdsvägg och gör det totalt, väldigt och jättemycket omöjligt att ens få en skymt av scenen spelar det ingen roll, det viktigaste är ju att stå längst fram i mitten. Det är egentligen inte mitt problem om dessa vill ägna hela konserten att få en bra plats, så länge jag inst störs av det. Jag stod långt fram ute till höger. Jag stördes inte av något och hade det sjukt bra. Eller okej, jag störde mig lite på de två bönderna några meter framför jag döpte till full och fullare, som nästan lyckades starta en moshpit genom att endast försöka stå still. Och hon den där som såg lite för mycket ut som en spanjor från 90-talet och dansade lite för mycket som en spanjor från 90-talet. Och den kortväxta postorderfrun med underbettet. Förutom dessa... varelser, var jag odödlig. Och desto mer jag tänker tillbaka på konserten desto bättre var den. Muse är muse. Nu ska jag byta kalsonger.

Muse!

Gårdagens uttryck............... uttryck............... ut-tryck.....
Heheheheheheheheheheheheheheheh

Kaffe, vattenkammat och ljumskbråck. Hur mycket gubbsjukdom är inte ljumskbråck. Jag har ljumskbråck. Jag ska åka till mora och bli slicad någon gång. Coolt. Jag kommer få ett ärr jag kan visa upp för alla och dra ihop en historia om att jag slogs mot en krokodil. Awesome.

Igår var vi i stockholm och det var kul och jag har träningsvärk. Jag är inte skapad för att gå långt. Jag orkar inte detaljer. Jag var i alla fall i stockholm med klassen. Nu ska jag hänga tvätt och har lite panik för jag vet verkligen inte hur man hänger tvätt det verkar svårt.

Gårdagens uttryck: Tight bajspaket

Det är något speciellt med att diska runda saker. Det är mycket roligare än saker som inte är runda. Och jag misstänker att alla som betalar tv-licens, och alla som inte betalar tv-licens, hatar cillit bang på grund av reklamen, som är så dålig att den skulle kunna döda en häst. Men låt inte reklamen påverka er, cillit bang är grymt. Mitt kök skiner och jag tror ett konstant kaffeintag under städningen gjorde mig lite för pigg.

Det är sjukt nice, när sångaren i bring me the horizon, som inte är ett litet band, ger cred till oss. Det är sjukt nice när han ber oss skicka en demo när den är inspelad. Nu ska vi drömma om en englandturne. Nu ska vi drömma.

Linnea blev lite upprörd för bilden i föregående inlägg. Jag ska nu gottgöra det här genom att berätta för er vilken bra och rolig människa hon är, som får mig att skratta; och därmed hänvisa till bifogad bild i föregående inlägg.

Blog awards, det måste varit hemsk, jag beklagar.

Igår började min dag vid ungefär nio, på kvällen. Resten kan beskrivas med död. Sen josefine åkte hem var jag för trött för att göra något annat än att ligga i min säng. Och när jag väl började bli pigg dog internet så jag låg ändå kvar i sängen och såg på scrubs. Nu måste jag springa och ta vattenprover och läsa en hel bok och göra massa annat viktigt eftersom gårdagen gick ut på att skjuta upp saker. Den här veckan kommer jag antagligen fylla årets kvot för stockholmsresor, hela två stycken. På lördag är det muse. Tanken gör mig glad och jag kan fortfarande inte sluta förvånas över hur något kan vara så bra. Nu är en stor frukost bra.

Jag älskar den enorma stressen som uppkommer i mitt hus när det ska resas. Det är typ som os, fast i stress. Pappa vinner alltid. Det kan bero på att han tillbringar hela förmiddagen åt att titta på siffror i tidningen för att sedan ringa in några streck på en kupong och lämna in den till någon som inte riktigt tycker om sitt jobb. Allt detta i hopp om att någon annans häst ska springa bäst och försörja våran familj till oändligheten och vidare. Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända. Om han kunde börja spela på sport i alla fall för trav är inte sport och kom inte och hävda att trav är travsport för det vore som att kalla lambo för alkoholsport och jag misstänker att lambo aldrig kommer bli en gren i os. Varken lambo eller trav är sport. Lambo är snarare en ritual i dgf som flitigt utfördes igår och hej vilken urspårning. Bra jobbat. Alla drack, någon ramlade, vissa dansade och andra juckade. Några strulade när andra spydde och vissa torkade, en annan suckade och en tredje däckade. Alla sjöng och några rökte när andra groggade och vissa kissade i trädgården som flitigt täcktes av kaskadspyor. Minst fem pers spydde och av alla från festen igår har jag pratat med två idag varav diverse frågade mig hur de tog sig hem. Jag vet inte, men kul var det!

Ett fenomen som inte sker ofta i min vardag är korta sovstunder under eftermiddagen. Ett fenomen som inte heller sker särskilt ofta är att folk ringer till mig. Idag måste det ha skett ett mirakel. Ett negativt. Jag försökte sova i en halvtimme innan jag gav upp. Under den här tiden ringde min mobiltelefon tre gånger. Det händer bara inte. Dagens i-landskombo.

I de flesta av mitt senaste plåtter kan man se att jag varit trött. Jag tror alla har börjat greppa det så idag slipper ni se det. Om inte annat är vädret jävligt trött. Jag hyllar kollektivtrafik. Nu ska jag äta tårta och sova och läsa på samma gång och ikväll är det la partaya! Och öl. Så jag har saknat öl. Det är nästan så det pirrar lite i magen när jag tänker på att jag ska dricka öl. Kp-tschhhhh (det är så man stavar ljudet från en öl som öppnas). Kall och nyöppnad. Grrrrrrr. Och jag hoppas det blir lekar för jag vill ha revansh från förra årets näckning. I år ska någon annan få vifta runt kvarteret och jag ska dricka öl och njuta och se på och skratta och vara glad och inte i samma tillstånd som senast jag befann mig i det där nedrans huset.

"Äre du shom hällt glogg i mina kalsongr?"

Det var ingen cancerknöl. Jag har inte cancer i örat. Jag fårstår att ni varit oerhört oroliga men jag kan idag bekräfta att läget är stabilt. Jag kommer att överleva. Jag vet att ni älskar det. Jag är grå, grå och grå och känner på mig att mamma fyller år idag. Jag känner på mig att mamma och pappa åker till gran canaria vilket innebär att jag är ensam hemma från lördag eftermiddag. Halva veckan ska jag dock spendera i stockholm och se muse. Det här är ett problem. Jag har fortfarande inget boende. Och jag tänker inte bo på en gräsmatta, på en tågstation, i en övergiven pool, under en bil, i en container eller utanför ett dagis. Jag tänker inte heller panta burkar, om jag nu skulle få för mig det.

Jag har börjat få panik av folk som ser på dokusåpor. Speciellt när folk gör det i mitt hus. Speciellt när det finns bättre saker att se på. Typ fotboll. Det är aldrig någon som ser någonting värt i det här huset och när man väl vill se något ska alla se på något annat. Nu blev jag sur. Egentligen är det verkligen skitsamma för hur viktig kan en meningslös fotbollsmatch vara. Typ inte viktigt. Jag tänker vara sur bara för att. Jag har beställt en studentmössa idag i alla fall. Den blir nog fin. Så har jag dansat på en pall när jag värmde mat.

Schysst att hamna på förstasidan för något någon annan har gjort. Grattis. Man kanske skulle skicka en tårta; "you can do youtube". Jag kan också göra youtube.



Jag är nog världens mest upptagna människa

Det är tråkigt. Åh så tråkigt jag har det. På sin höjd går jag en vända i huset. Annars sitter jag. Jag är för trött för att vara driftig men sushi är gott. Mamma är hemma och det känns som fredag men det är det verkligen inte. Det är tisdag. Det innebär att det är onsdag imorgon och halva veckan har inte ens gått och det är för långt till helgen och för kort till lovet. I alla fall ur en annans synvinkel. En som hade brytt sig men jag klarar verkligen inte av att ta tag i skolan så jag låtsas att jag inte bryr mig för det är enklast så. Det är mycket skönare att gå omkring och vara glad och snäll.

Vi prenumererar för premierna vi prenumererar för premierna!

Historien upprepar sig. Dom ska göra åter en filmatisering av bibeln. Idioter. Alla kan ju redan storyn.

Vilken besvikelse det var att vakna. Vad jag var helt säker på att var en lördag men visade sig vara en måndag. Men jag lät inte detta hindra mig. Jag klev upp för tidigt för om jag kommer i tid till skolan idag ska jag få en klapp på axeln. Min plan blev ganska snabbt att se klart på scrubs s06 och äta mannagrynsgröt. Men det sket sig på tvären när min gröt snarare blev varm mjölk med stora mannagrynsklumpar. Så nu sitter jag här med fil. Och en ny plan. Kaffe och scrubs.

Alla tyskar är döda och nudelpaketen är för små men goda med färsk oregano och filen heter verkligen bara fil och scrubs och sovmorgon och jag är kär och hellre imorgon för nu ska jag sova, om en timme.

Trött trött skitsöndag. Jag fortsätter nog med min belägring av berlin.

Nu kände jag för värme gräs cigaretter och öl.

Kapten klantskalle, check. Jag är tillbaka. Jag har blivit en klant, en drummel. Jag har börjat ramla på saker, av saker, i saker, ur saker. Jag har börjat slå mig själv med saker, jag går in i allt med mina glasögon, jag tappar saker och jag har definitivt inte koll på ett kök. Jag tror allt började i söndags. Allt gick fel. En mild vecka men idag var jag tillbaka igen. Toppen var när jag missade bänken i korridoren. Toppen för ebba hanna och axel i alla fall. Det är alltså så man gör människor glada. Jag blev glad av mitt lego jag köpte idag. En riktigt värd investering. Och förresten så borde det vara jobbigt att ha stövlar som är så höga att dom skär upp i bajjan. Dom lär ju inte gå att ställa ifrån sig snyggt, dom kommer ju bara se ut som döda överkörda trötta uttrar, typ.

Jag har gjort det igen. Jag har bevisat att jag inte är gordon ramsey, per moberg eller jamie oliver. Min kladdkaka spenderade för många minuter i ugnen. Närmare bestämt tjugo. Och bränd blev den inte heller. Jag undrar om det innebär att jag gjort ännu mer fel. Lego har i alla fall helt spårat ur. Det är liksom ingen klass längre. Men trots det tråkiga legot var det party på stan. En småbarnspappa stod och bråkade med två poliser. Sen kom det två till. Sen kom mamman. Sen försvann ett barn och mamman och en polis. Sen slutade de fyra herrarna skrika åt varandra och allt blev tråkigt igen. Nu har jag huvudvärk och för många galgar och för lite klädställning. Det här rummet kommer aldrig att lyckas.

Ibland på lediga dagar gör man saker man inte skulle gjort andra dagar. Nu sitter jag och kollar på lego på br-leksakers hemsida. Så sorterade jag efter pris för att kolla vad de dyraste man kan köpa nu för tiden kan tänkas vara. Och där hittar jag en av mina favoriter genomn tiderna. Den kostade tusen pengar nu. Det är galet. Något som borde vara galnare är vad den kostade för typ tio år sen när jag fick den. Det var ju ny teknik och allt. Jag vill verkligen inte veta hur mycket jag och bror fick lego för när vi var liten. Men jag kan, utan att tveka, utan att ljuga, garantera att det är femsiffrigt. Gud vilken skitunge jag måste ha varit.

Varför är det så jävla svårt att ha vänner och jag som orkar se en halv film för sen väljer jag att bara lyssna på den dramatiska musiken och göra något bra av min tisdagkväll.

Nu är det tomt. Jag bar nyss ut de sista kassarna med skit som aldrig mer ska komma in i mitt rum igen. Det är skönt. Sååååååååå skönt. Fast det är inte direkt klart. Jag har fyra stora äckliga fula möbler kvar att kasta ut. Man kanske borde göra det lite dramatiskt. Ut genom fönstret med skiten. Det skulle bli en fin brädhög på gården. Så kan man bjuda in till marshmallowsparty i höstnatten. Men stackars fönster. Trappen får ta skiten. Eller så säljer jag det. Mmmmmmm pengar...... Trappen får fortfarande ta skiten. Vad kul att kasta ut alla möbler. Allt skulle stå på golvet. Jag skulle känna mig som moby. Nu måste jag ta hand om det sista. Och skriva en lapp. En liten liten lapp. Den ska jag lägga i mitt nya halsband. Så kan jag leka att det är film och plocka fram den i exakt rätt läge och läsa lappen och oj vad cheeeeeeeesy det ska vara. Pepparkakorna är slut och jag vill ha sushi.

Jag var tvungen att se på hollywoodfruar för att kvalitativt kunna umgås med mina vänner och det är verkligen som jag tänkte förut idag, det finns endast en sak anna anka gjort bra. Hon fick mediasverige att glömma bort svininfluensan. Tror jag. Jag är inte överdrivet intresserad av media. Det bästa med tidningar är att bläddra igenom dom och på sin höjd stanna till vid serierna eller horoskopen. Idag stod det i mitt att jag skulle skratta mig lycklig och leva. Idag har jag varken skrattat mig lycklig eller levt. Idag har inte varit en dag i mitt liv.

Kvällens antiklimax: En strumpa och en vante.

Jag är typ en aning bakis men inte så farligt för jag tror det kan gå över i tid för jag vill inte lukta sprit jag måste äta duscha äta duscha. Igår var kul och trevligt och mysigt. På vägen hem hittade jag en liten emil och att bo i stockholm en helg blev helt plötsligt kanske inte så svårt. Det löser sig. Nu ska jag dra igång cornelis och äta frukost och duscha och kaffe och till kyrkan där en jätteliten rasmus ska bli en riktig rasmus, fast fortfarande jätteliten.

Sex stycken cornelis. Uggla. Dag vag. The dubliners. Creedence clearwater revival (REVENGE!). Mycket många lp-skivor på loppis idag. Och en jacka som var för billig. Nu måste jag äta.

Jag hatar när man tänker på en låt så kommer den trots att man shufflar ett på tok för stort musikbibliotek. I've got no party to go to....... bla bla. Ja. Innabandyn var kung och vi var bäst och snyggast fast vi gjorde inga mål, noll. Men, med en duktig morgonklädd målvakt (läs: jag) släppte vi in några heller. Tills axel tog över suspen för att försvara nätet. Nu känns det som att mina byxor sitter fast i mitt ben. Snart kommer klara och får en karta men ingen potatiskarta och jag ska äta kina och thaimat på en resturang som borde vara underbemannad. Och thåström, åh thåström.

Idag är det utomhuspremiär för långkalsonger. Värt att firas.

Då skiter jag i det här, vänner.

Jag har de senaste dagarna haft en vana att klippa av mina byxor innan jag åker till skolan. Jag äger tydligen inte längre en susp och vad hände med de där festerna när man kunde hålla igång hur länge som helst hur full man än var och kom hem och satte sig vid facebook för att sedan göra hysteriskt kryptiska statusuppdateringar och oerhört osammanhängande kommentarer. Jag börjar nog bli för gammal och imorgon är det innebandy och morgonrock och björntofflor som gäller.

Jag har försovit mig. Jag har gillat det. Klassiskt när man sover hos någon annan och hela husets invånare försvinner innan man själv ska iväg. Det är upplagt för sovmorgon, för försovning. Det är så skönt att gå upp lite försent och bara glida omkring i någon annans hus, äta upp deras frukost och dricka deras kaffe. Och ingen klagar. Jag tog en cigarett och kaffe i solen och gillade livet. Och jag gillar att erik är lika musekåt men döljer det och helt plötsligt börjar spela med när man tröttnar på att göra det man ska på musiken. Jag gillar hästpojken och jag är sugen på att bjuda på pannkakor. Jag har en ny mössa. En indiemainstreammössa. Jag gillar det och jag gillar att jag redan har gjort starkt intryck på carlings. Jag vill ha ett jobb. Nu ska jag slänga mina sportmeriter och döda duriel. Dö duriel, dö.