germsofperfection

De enda ljud som lämnat mig idag är ett väldigt plågat "öööööh" och "vad hände igår?". Ja, jag ställde faktiskt den frågan högt till mig själv nu när jag vaknade. Jag blev alltså jättefull igår. Mamma hade rätt, jag måste sluta förfesta hemma vid middagen med vin. Som vanligt kom jag inte in på olearys vilket innebär att jag fortfarande inte ens haft möjligheten att se ryggen av deras dörrvakter. Jag hamnade på etage istället. Fråga mig inte hur men jag vet att jag köpte en öl till rickard och blev lite senare utkastad. Jag vet att jag hängde på maestro. Jag vet att det det är totalt omöjligt att skriva sms på min telefon när man är full, verkligen brutalsvårt. Typ som att få mona salin att klä ut sig till en ost och dansa små grodorna på en kongress. Nej usch, igår var det dåligt! Eller egentligen inte, jag var! Nu ska jag kolla så att jag fått med mig allt hem!

Idag är förövrigt en bra dag, idag fyller nämligen världens bästa tvillingpar år! Ikväll ska det firas, det kommer bli lite roligare, och lite lugnare. GRATTIS! <3

Jag älskar att vara ledig. Jag kunde vakna när ville utan tjat. Satte mig vid datorn och slog på någon bra musik (afasi idag också) på riktigt hög volym och försökte vakna. När jag lyckats med det var det bara att höja ljudet lite mer och hopppa in i duschen. Fast det bästa var inte att jag kunde lyssna på musik, det var att jag kunde duscha hur länge som helst utan att någon bankar på dörren och ropar att jag måste tänka på varmvattnet. Fast nu kommer vi till problemet, varmvattnet, min dusch blev lite väl lång, så varmvattnet tog slut. Men det var helt underbart tills dess i alla fall!

Konserten avklarad! Det gick väl helt okej, även om det kändes som att det gick mycket bättre på senaste repet. Jag är i alla fall väldigt nöjd med att jag ens vågade gå upp på sista tonen. I själva verket så är jag nog faktiskt mest nöjd med låten jag sjöng för resten gick bara dåligt! Och en extrem lättnad nu efteråt, jag var så sjukt nervös hela eftermiddagen att jag förmodligen påverkade richterskalan, låg nog på ungefär exakt 3.5, eller nej typ mer, typ 3 och två fjärdedelar. Min vibrerande kropp kan även berott på den termos kaffe jag tömde under musiklektionen, men det låter som en dålig bortförklaring, så det var nog helt enkelt nervositet. Nu blickar jag framåt mot nästa konsert, på onsdag, det kommer att bli grymt! KISS!

Imorgon är det ledighet och utgång som gäller, fast jag hatar ordet utgång. Det är snyggare att säga att man ska någonstans och bli full. Så det är vad jag planerar att göra. Fast egentligen inte, jag ska vara försiktig med mina slantar! Dagen borde i alla fall ägnas åt städande av mitt rum, och en sak är säker, det kommer inte att ske!

Nu ska jag återgå till min sexsträngade kvinna och göra kärlek. Jag ska använda min lilla plastsak så vibrationerna kommer in i hålet och sen kommer hon låta vill jag lova.

Sovmorgon, sweet! Konsert ikväll, inte sweet! Jag har vart ganska pepp på konserten hela veckan men idag slog det mig att det kommer gå käpprätt åt helvete. Jag menar, jag ska sjunga. Jag ska sjunga en låt jag inte kan sjunga. En sak om det var bara för afrogruppen men nej, det har jag inte heller fått göra. Nej vi  tar den stor publiken på en gång, kul. Ångest!

Men nu ska jag penetrera ett berg av tyg för att sedan ta mig till köket och äta en frukost och dricka ett kaffe och dansa en dans.

Jag hatar att det inte finns ett vettigt svenskt ord för blindfolded

noooooooooooo, facebook har maintenance, jag får panik och dör, i en eld. Nej egentligen inte, för nu kan jag ju alltid blogga istället för att sitta och glo på facebook där det ändå inte händer något såhär dags. Dessutom kan jag passa på att njuta lite extra av mina perfekt tillagade pommes och köttbiten med en smält ost på.

På tal om perfekt så är de enda vibrationer i luften (läs: ljudvågor) som skapats av mina högtalare i sin tur skapta av afasi & filthy. Det känns otroligt bra och gör mig otroligt pepp!

På tal om otroligt pepp har jag just införskaffat mig en bag in box, och har börjat tagga för lördagen!

På tal om tal så blev jag klar med utbildningen på jobbet idag och fick ringa mina första samtal. Dock blev det inte så mycket tal eftersom ingen svarade.

På tal om mycket så gjorde mina potatisstavar mig väldigt mätt.

På tal om potatisstavar tänkte jag försöka sova tidigt ikväll.

På tal om logik så nej.

jag ska handla tegel och murbruk

Det är lite jobbigt att efter elva timmar utan mat (okej jag åt en macka någonstans på vägen) komma hem med ett behov av mat som sträcker sig till babylon, och upptäcka att det enda som finns att äta är dillkött. Jag vet, det låter dumt och det är dumt. Varje gång jag tittar ner i den där glassburken med dillkött, som såklart har tillbringat ett halvt helår i frysen, tänker jag: "oj, vad har dött i den där". Dock smakar det inte så illa, men när man tänkt på en hamburgare, eller något besläktat ting, en hel resa hem från hofors är det inte en favorit. Imorgon ska jag ta med mig mackor så jag kan mätta min mage lite innan jag kommer hem utifall det blir död middag då också.

Nu gitarr, sen bok, sist sova.

Ett stort steg för mig, ett litet steg för framtiden. Idag har jag min resa mot arbetslivet. Än så länge, efter den första delen av kursen, så verkar det faktiskt ganska kul. Men efter vad man hört från andra så antar jag att det inte kommer låta likadant om två veckor. Jag inledde i alla fall min resa väldigt klantigt. Jag var ute i god tid, hade tagit 400 kr från sparkontot för att kunna köpa månadskort till tåget. Jag tog ut pengarna när jag kom ner på stan och var på stationen en halvtimme innan tåget skulle åka. Då visar det sig att man inte kan köpa månadskort på tåget eller stationen, istället ska man ringa tågkompaniet, vilket jag gjorde. Men det sket sig då man var tvungen att betala med kortet, och där stod jag och puttrade med sedlarna i handen. Jag kände mig ungefär som en rollad volvo, ganska matt. Så jag fick betala för mina resor idag och jag finner det inte så värst roligt som det skulle kunna ha varit. Nog för att tågresan hem var väldigt rolig, människor slutar aldrig förvåna.

Nu ska jag läsa, läsa, läsa! Jag hatar att jag inte tar mig mer tid till att göra det

"Jag vet inte". Ett enkelt svar, så otroligt bekvämt. Att slippa behöva förklara, en perfekt undanflykt. Det värsta är inte användandet av ordet, det värsta är att vi på tok för ofta nöjer oss med det.

Min telefon har fortfarande inte kommit, det gör mig argggggg! Jag måste sluta förvänta mig att den ska ligga där och vänta på mig i postlådan när jag kommer hem.

Lycka i livet, våra nästa två engelskalektioner kommer att ske utan lärare! Över en vecka utan gerran, success!  \o/

En piñata, en lek. Med förbundna ögon. Vi slår och slår. Och när vi väl lyckats slå sönder skiten, blir vi belönade.

Hela kvällen har jag, som väntat, älskat med min gitarr. Och jag har för första gången på länge haft tålamod, vilket resulterat i att jag endast spelat ca 40 sekunder av en låt om och om igen i några timmar. Fast jag kan fortfarande inte spela den delen bra, men vad gör man inte för att utvecklas. Mina grannar vill dock inte att jag ska utvecklas. De bankade istället ilsket på väggen, om man nu kan banka ilsket, så jag har nattat gitarren för dagen. Nu tänker jag nu lägga mig och läsa en bok. Jag känner mig otroligt duktig!

Nu är jag tillbaka i min röra efter två dygn i askels hus. Fast jag har hunnit duscha, jag kände att det verkligen var passande då jag, och framförallt mitt hår, var risigare än ett kinaland. Anledningen till detta fenomen är att jag har gömt mig från allt som har med ordet hygien att göra sen i fredagsmorgonen.

Nu tänkte jag att jag skulle plugga, fast frågan är om jag inte kommer sätta mig med en gitarr istället. Eller spela något tråkigt spel (om jag mot förmodan inte fått nog av det i helgen). Eller träffa en vän. Eller dricka te. Eller städa min garderob. Eller äta kakor. Eller sälja saker på tradera.

Ja, vad kommer hända? Följ den spännande upplösningen i Klas Lindgrens söndag!
To be continued....

Ibland förundras jag verkligen över killar och datorspel, och ibland förundras jag över att jag förundras då jag själv på tok för ofta plågar min omgivning med detta beteende. Allt är en tävling, och man måste alltid komma först.

Idag har jag förresten köpt ett kilo pommes för 14 kr och jag är otroligt nöjd!

En primitiv form av social kompetens. En ansträngning som väger för tungt för att orka bryta ett mönster. Istället väljer vi att sitta ensam på bussen, eller stå, för hellre det än att sitta bredvid någon. En trygg rädsla, en obekväm ensamhet. En svensk ensamhet.

Det dök aldrig upp något hårigt och dreglande i mitt hus så istället har jag nästan fardigställt min outfit till tennisen! Jag vet dock inte vad jag ska ha för färg på pikén, ska den vara röd, vit, ljusblå, rosa, svart, orange eller beige, någon? (pappa kommer hem med kameran ikväll så ni kanske får en bild av den vackra skapelsen, men först, tröjfärg)

För att lugna ner oss lite och prata om de lite mindre viktiga sakerna i livet så ringde jag vendator idag, och ja, jag ska på utbildning på måndag. Snart är jag alltså en nolltidstränande halvtidsjobbande heltidssäck, det känns bra!

Jag blir trött på mig själv, så fort jag kommer hem och inte har människor runt omkring mig förvandlas jag till en trött bitter påse. Det är  v ä r d e l ö s t !

Nu ska jag sätta mig och se på det absolut sista avsnittet av avatar i väntan på en hund. Jag ska nämligen agera hundvakt i eftermiddag, tröttsamt. Hunden lär väl klara sig själv men min uppgift blir väl att se till att även huset gör det.

Det slog mig precis att det är väldigt tråkigt och osocialt (klaga inte ebba, man måste inte använda asocial) att åka skidor/snowbooard. Jag menar, hur mycket hinner man umgås egentligen. Man kan liksom umgås med en vän i taget när man åker lift, under förutsättning att det är en ankarlift. Har man inga vänner alls väljer man knappliften, har man däremot många vänner och vill spendera hela dagen till att hitta en backe som passar alla väljer man sittliften. Fast det sämsta med utförsåkning är ju faktiskt inte det bristande umgänget, det är att ragga. Jag förstår mig inte riktigt på sådana människor. För det första, vad går man på egentligen, om personen i fråga har en snygg jacka eller vad den har för märke på skidorna?

Okej låt oss säga att du hittat någon med potential så du blir lite varm i brallorna. Då är det bara att sätta av i samma riktning som personen i fråga. Fast sen måste du se till att inte hamna för nära i liftkön, du måste ju liksom få lite mer tid att spana. Repetera proceduren några gånger. Nu börjar det bli ganska uppenbart att du är intresserad. Och att du dessutom glömt bort åkningen totalt eftersom du bara är ute efter att följa personen i fråga. Nu "råkar" du, och din vän som du självklart har med dig, hamna ganska nära personen i fråga i liftkön. Ni märker snabbt att denne lagt märke till er, blir däför väldigt fnissiga och skvätter lite snö på varandra med skidorna eftersom det är en ganska pinsam situation och ni måste ju göra nånting. Och det är det här som sker ungefär resten av dagen, för ingen vågar riktigt göra något åt saken. Dags för en bussresa hem och ångest för att du inte vågade annat än att fnissa, rodna och skvätta snö, och såklart för att du gått miste om en hel dag skidåkning som kostat dina föräldrar några onödiga hundralappar.

Annars kanske du är en sån som faktiskt vågar ta första steget. Vad kul för dig, du lyckas ta kontakt och ni sitter och pratar om allt mellan himmel och jord tills det är en halvtimme kvar till stängning. Båda börjar känna på sig att det här bara är en endagsgrej och har en undertryckt kyss i åtanke. Dags att plocka av sig hjälmarna och glasögonen, och det är här det skiter sig totalt för dig. Skenet bedrar och din potentiella någon visar sig vara shreks avkomma. Grattis, du slipper bussresan med ångest i alla fall då du inte vill vara kvar en sekund till och springer hem istället för att vänta på bussen.

Jag antar att vissa roas av detta också, själv ska jag spela tennis på friluftsdagen. Vi ska vara otroligt snygga och vi ska ha picknick på planen, det kommer att bli bäst. Nu ska jag fortsätta sy ihop ett par gamla tennisskor. Om jag hittar en kamera kanske min outfit kommer upp här.

Okej, det här var ju lite misslyckat. Jag har sovmorgon idag, till kvart över tolv. Detta är något jag inte uppfattat och går upp tjugo i nio. Jag har dessutom fått för mig att jag måste åka med bussen kvart över nio för att komma i tid, vilket jag inte förstår då jag aldrig gjort det förut, idiot, så nu har jag jäktat helt i onödan. Ja ja, nu hinner jag ju göra något vettigt innan skolan också he he he. Jag ska inleda med en indiefrukost.

Jag börjar på allvar tro att jag är allergisk mot mitt rum (eller min dator) eftersom att det alltid börjar klia väldigt mycket i mina ögon när jag suttit här länge, vilket jag gör på tok för ofta.

Nu är jag väldigt röksugen men insåg att jag inte längre bara kan skicka ett sms där det står: kvarn 5! och gå till kvarnparken för att göra något åt det. Det suger, och mamma är hemma, vilket innebär att jag måste ut och röra mig endast i syftet röka, det känns lite ovärt. Jag måste skaffa mig en ny rökkompis.

Gud vad jag känner att mitt liv präglas av stora problem, klagobloggen alltså haha!

Idag blev jag påmind igen, man ska inte tänka för mycket. Det slog mig när jag åkte buss hem från stan, en överdrivet vanlig bussresa. Av någon anledning har jag börjat studera mina omgivningar, vilket är väldigt intressant, men inte alltid nyttigt. Det kom en tjej och satte sig framför mig. Första tanke: hon luktar bröd. För det gjorde hon faktiskt. Hon var en sån där jobbig människa och jag blir lite trött på mig själv för att jag analyserade henne. Hon hade en Må bättre-ryggsäck, vad är grejen med det? Har hon inga vänner? Nej, jag tror inte det, hon verkade inte vara en sån människa. Att vara sportis och skryta med det, jag förstår inte grejen. Närmare trettio, på väg in i en kris. Därför pluggar hon något halvviktigt och opersonligt i hopp om att lyckas åstadkomma något vettigt i livet, jag menar, hon är ju trots allt snart trettio. Bor förmodligen i en trött etta någonstans, ensam såklart, inte ens en katt. Jag har tänkt ganska länge på vad hon egentligen sysselsätter sig med på helgerna, fast där tar det stopp, jag kommer ingenstans. Men jag antar att det också är ganska tråkigt och opersonligt.

På grund av henne är jag irriterad, och det gör mig irriterad. Värdelöst.

"Vi är dom irrationella
Dom som skall så ogräset

och sprida vanvettet

Det behövs ogräs och vanvett

i världens höga feta vete

och förkvävande klokhet" - Nina Rochelle

 

Förstå deras storhet, min kärlek, och min prestationsångest.

Förut hade jag en plan, en inspiration och en vision. För fem timmar sen skulle jag börja utveckla detta, nu har jag ingenting! Eller jo, ångest. Jag har inte gjort en låt, jag har snarare tappat bort alla idéer och är tillbaka på noll, hurra! Jag har inte skrivit en bokstav i mitt engelskaarbete och låten till torsdag har jag inte ens vågat tänka på. Nej istället för att plugga satte jag mig och kollade på Aladdin, trean, rövarnas konung (okej det är världens bästa filmtitel men just nu tänker jag låtsas att det inte är kul för jag är sur). Jag lyckades vara duktig och plugga en dag. Trodde därför att jag blivit superman och tänkte att jag kunde ta hand om aaaaallt på en gång, smart drag. Skolan kan dö i en eld och jag vill verkligen inte gå till skolan imorgon!

Dilemma! Maskerad 13e feb, skäggmodell i början av mars. Jag tänkte vara snyggast på maskeraden och mer lik min karaktär än någon annan men nu skiter det sig. Jag menar, jag kommer inte hinna odla ett myndigt skägg på den tiden, inte om det ska kunna klippas i alla fall.

kisskisskissurin

plugga

Jag satt precis och gjorde min egen kursplan som man inte verkar kunna få tag på någonstans då syokonsulenterna är lika vettiga som en burk i en soppa. Nu är jag lite irriterad, jag som hade räknat med ett skönt år i trean men icke då. Det visar sig att jag måste läsa 100 poäng individuellt val för att ha tillräckligt med poäng för att ta studenten, och då har jag ändå räknat med webbdesignkursen där jag scorade ett ig. Eventuellt kan jag skära ner det till 50 poäng om det nu är så att jag läst CAD B, vilket jag faktiskt tror att jag har. Men jag minns inte vilken lärare jag hade så jag vet inte vem jag ska prata med. Jag antar att det får bli burken igen. Fast hon är ingen burk i en soppa, snarare en fimpburk.

Annars har jag haft en vettig konversation med geraldine idag, sånu ska jag försöka ta engelskan på allvar. Det betyder inte att jag tänker börja tycka om gerran!

Kemin idag var intressant, inte det vi gjorde alltså, utan själva lektionen, eller alltså inte lektionen heller, skitsamma! Jag och sponge var i alla fall bäst. Oerhört bra, tack! Det var typ det som var intressant, vem hade trott det liksom. Sen blev det stopp i avloppet och vatten över hela halva golvet. Jag tror skolan vill leka vattenskada.

I början av mars ska jag förövrigt vara skäggig och skäggmodell åt robin. Jag tror dock att jag väntar lite med att spara ut det för att slippa förknippas med tjocka röda magar, tecknade djur och tomtiga luvor.

Jag har pluggat och är sjukt nöjd, vill mest bara säga det. Och att min engelska har blivit värdelös.

Nu ska jag lägga mig i min säng och bara njuuuuuta, för jag är på otroligt bra humör

jag är duktigt, jag sitter lugnt vid min dator, lyssnar på bra musik, är inte inne på msn och skriver ett engelskaarbete. Problemet är att så fort jag ska skriva ett engelskaarbete slutar det med att jag snarare sitter och skriver ett brev till geraldine (inte ett sånt med papper och penna alltså men ni fattar). Jag tror jag har för mycket att säga till henne, men det är kanske det som är nya grejen, brevväxla med sin engelskalärare haha!

Ibland önskar jag att jag var rocker på 80-talet alltså, fast det är nog skönare att jag inte vara det för då slipper jag vara en avdankad rocker nu!

Idag har jag och ebba i stort sett bajsat färdigt våran duett, som nästan låter ganska bra nu, dock är det ingen slät bajskorv. Jag är i alla fall mycket nöjd med dagens insats! Och jag älskar mina gitarrer oerhört mycket, även om jag vill ha nya. Jag förstår inte varför jag inte spelade mer gitarr förut, men det gör inte ni heller så då får det va!

Min mamma är söt. Trots att hon är ca 4 centimeter från att vara klassad som dvärg så var handboll hennes absoluta favorit på idrotten i skolan, en liten Ljubomir Vranjes alltså. Eller okej, hon berättade ju aldrig om hon var bra. I alla fall är hon ganska road nu för tiden när det är handbolls-vm på tv, och jag tycker att det är så otroligt konstigt men ändå roligt att se att min mamma är insatt i en sport. Hon kan nästan mer om handboll än vad jag gör, men i en sport som fotboll kan hon knappt skilja på lagen trots att dom har olika tröjfärger!

Nu tänker jag vara otroligt duktig och plugga, och inte för att jag känner att jag måste utan för att jag vill!

Mission accomplished! Idag har jag och olis lyckats med uppdraget, att göra min blogg tråkig och personlig istället för tråkig och opersonlig! Jag vet inte om ni har märkt det men om det finns någon där ute (låter som att jag bor instängd i min röra till rum) med ett öga för detaljer så kanske ni hittat några små avvikande ändringar från standardutseendet. Jag tänker invänta en vision innan jag gör några större förändringar, så räkna inte med det. Under arbetet med att designa designen och koda koder som jävlades så hittade jag och olof förmodligen världens fulaste frågetecken. Det såg ut ungefär som en luftballong, i widescreen, i en gränd. Annars ett stort tack till olis som hjälpt mig och förfriskat mina bokstavligt talat sovande webdesignkuskaper.
Ett stort tack!

Idag har jag förövrigt haft 247 sidvisningar och jag är helt, totalt, och absolut säker på att det endast beror på att min lilla läsarskara älskar, avgudar och dyrkar mig och är oerhört intresserade av min blogg. Ingenting annat!

Jag fick precis dagens visdomsord i ett sms:
"Att vara full är rätt skönt"

Och klara, angående din länk. Jag lovar att du ska få en så fort jag får reda på vad din blogg heter. Jag sparade faktiskt rutan där man kan skriva in sin blogg i kommentarsfältet, endast för dig, men vi får helt enkelt hitta på en annan lösning, aporna funkar inte!

sleeeeeeeeep

Godmorgon! Igår var det fest och idag vaknade jag upp utan den här "vad hände igår"-känslan, otroligt skönt faktiskt. Festen var i alla fall rolig, trots att det var en naturfest höhö. Något jag dock inte förstår är vad som riktigt hände med mig. Det började med förfest här hemma med mamma och pappa, vi satt och pimplade vin helt enkelt. Efter det ner till city jouren, en sexa dansk och trevligt konverserande med tanten som jobbade. Nej gud jag orkar inte berätta allt som hände, i alla fall så hamnade vi hos krille till slut. Helt plötsligt blir jag skittrött, innan klockan tolv! Jag vinglar hemåt och mår dåligt, och när jag kommer hem lägger jag en pizza, dock inte på golvet utan välplacerat i en påse! Varsågod för den informationen! Men, jag frågar mig hur det gick till, allt jag drack på festen var liksom en sexa dansk!

Idag ska jag i alla fall leka med olis och det ska bli otroligt kul för det var väldigt längesen! Jag och olis ska i vårat lekande försöka göra något vettigt med designen här. Nu är det liksom tråkigt och opersonligt, jag vill i alla fall ha det tråkigt och personligt!

Nu tänker jag göra lite reklam för Joels blogg, där jag nyligen ploppade upp som stilmodell.
http://www.joelgedin.se/

Sist men inte minst tänker jag kasta jättemycket kärlek på Nina Rochelle

Hej, hej, hallå dagboken! Idag hade vi snoppmätartävling efter gymnastiken.
Eller nej, det hade vi inte, men det kunde varit så.

Egentligen vet jag inte varför jag skriver det här inlägget då jag än så länge har en trogen läsare, det vill säga jag! Men jag misstänker att jag har ett stort behov av att skriva av mig, trots att jag egentligen inte har något viktigt att skriva om.

Men, problem finns ju alltid att ta till. Mitt nya problem är att paralellblogga. Vad ska skrivas på vilken blogg? Nog för att det här är en lite mer seriös blogg vilket jag inte riktigt kan påstå att skåp-bloggen är. Men det kommer ju typ sluta med att det här blir ett ställe där jag bara pratar om problem och klagar, medan allt det roliga jag får ur mig kommer hamna på skåp-bloggen. Men för alla läsares skull (tack!) tänker jag försöka med någon form av balans!

Förövrigt så tror jag bilden för joels blogg blev ganska fin förutom att jag upptäckte att mitt hår är stort som ett mindre land i afrika, men jag inväntar mitt ettårsjubileum!

Dagens sämsta:
En onödig bussresa hem från skolan på ca 40 minuter, trevligt sällskap dock

Dagens bästa:
Kaffe med klara på kristine

Dagens plan (som jag i skrivande stund fick reda på):
Jag ska fira att Martini lyckats leva i nitton år

Haha en blogg, en seriös sådan, det trodde jag inte om mig själv. Men nu är jag i alla fall här, med en helt egen blogg. Och ja jag vet, det är total (eller kanske fatal, jag tror det kommer sluta illa) blogghysteri. Blogg hit och blogg dit, kalla mig mainstream som skaffar en nu men jag ska berätta för er att jag är helt unik, jag tänker skriva om mig själv, och det gör ju trots allt ingen annan, vad jag vet. Gud vad det känns bra att inte vara som alla andra.

Så, anledning till detta fenomen? Mest inspiration, annars känner jag att jag måste missbruka det svenska språket lite för att eventuellt lära mig det igen och eventuellt lära mig skriva saker över huvud taget, för där behövs det mer träning än på den fysiska sidan, och vi alla vet ju vad det betyder!

Jag känner redan på mig redan nu att det här kommer att bli ett låångt inlägg, eventuellt ganska tråkigt också, men jag lägger en låg ribba för den här bloggen då den förmodligen kommer vara ganska tråkig då jag antagligen inte kommer orka designa designen väl eller överösa den med några vackra bilder på mina vackert vackra vänner.

Låt oss börja det riktiga bloggandet, det som handlar om mig! Den här veckan har än så länge varit en klimakteriekärring i det stora hela, med humörsvängningar större än en tsunami. Veckan inleddes med vrede, jag citerar min gamla vaktmästare då vi petat i hans nyspacklade spackel:

"Det var tårar, av reeeen ilska"

Igår och idag har däremot varit bra dagar, jag har pratat bra med bra människor och kommit fram till bra saker som är bra. Det har gjort mig glad och tsunamikatastrofen är över. I början av veckan inledde jag även en isolation som kändes nyttig och jag tänkte avsluta det här inlägget med en liten lista på saker man kan göra när man känner för att gömma sig för omvärlden några dagar.

Nu ska vi studera en känsla som kallas ångest, dock inte i stora mängder. Imorgon ska jag träffa Joel, han vill att jag ska vara med i hans stilblogg och jag ställer gärna upp, som ni säkert märkt är jag även ganska nöjd. Problemet är nu att jag inte har någon aning om vad jag ska ha på mig, han vill att jag ska klä mig som mig själv och ha min egna stil som är min egen. Det är nu vi kommer till det jobbiga, hur klär man sig som sig själv, alltså, hade det varit en helt vanligt dag som han bara hade kommit och plockat mig i skolan så visst. Men shit, nu när jag vet om det kan jag ju inte låt bli att tänka på vad jag sätter på mig imorgon bitti, det kommer kännas så krystat på något vis, och jag vill verkligen inte föda barn.

En annan sak i mit liv som ger mig ångest är skolan, fortfarande inte i stora mängder dock. Egentligen så bryr jag mig på tok för lite för mitt eget bästa, men när vi kommer till musikämnen vill jag prestera! Nu slår ångesten till, nästa vecka slutar min afrokurs och jag har varken skrivit en egen låt eller gjort en vinjett och min duett med ebba känns halvbajsad, som att gå från muggen men fortfarande vara bajsnödig, oklar liksom. Igår fick jag dock väldigt mycket inspiration till min egna låt då jag hittade en kille på youtube som för tillfället är min nya idol, nämnet är Erik Vilde och borde kollas upp för killen är grym, och jag garanterar att ni kommer bli ganska kär i honom då jag inte förvånas om han även utseendemässigt är er drömkille.

Grymt att ni förmodligen redan tröttnat på min blogg då jag just lyckats plottra ner fler tecken i mitt första inlägg än vad jag gjort sammanlagt i alla skolarbeten det senaste året. Oerhört bra, tack!

Men nu till min utlovade lista på saker man kan göra när man isolerar sig själv från omvärlden:

• Hitta ett ark med bubbelplast och smälla bubblorna en efter en
• Dricka kopiösa mängder vatten
• Spela Röj (psst, jag är 35 sekunder från världsrankingen nu)
• Spela gitarr tills fingrarna är som maränger
• Se på serier om skalliga pojkar med piltatueringar som räddar världen

Nu ska jag beundra min dread och sova och lova mig själv att inte göra nästa inläögg lika långt!