northern lights

Haha en blogg, en seriös sådan, det trodde jag inte om mig själv. Men nu är jag i alla fall här, med en helt egen blogg. Och ja jag vet, det är total (eller kanske fatal, jag tror det kommer sluta illa) blogghysteri. Blogg hit och blogg dit, kalla mig mainstream som skaffar en nu men jag ska berätta för er att jag är helt unik, jag tänker skriva om mig själv, och det gör ju trots allt ingen annan, vad jag vet. Gud vad det känns bra att inte vara som alla andra.

Så, anledning till detta fenomen? Mest inspiration, annars känner jag att jag måste missbruka det svenska språket lite för att eventuellt lära mig det igen och eventuellt lära mig skriva saker över huvud taget, för där behövs det mer träning än på den fysiska sidan, och vi alla vet ju vad det betyder!

Jag känner redan på mig redan nu att det här kommer att bli ett låångt inlägg, eventuellt ganska tråkigt också, men jag lägger en låg ribba för den här bloggen då den förmodligen kommer vara ganska tråkig då jag antagligen inte kommer orka designa designen väl eller överösa den med några vackra bilder på mina vackert vackra vänner.

Låt oss börja det riktiga bloggandet, det som handlar om mig! Den här veckan har än så länge varit en klimakteriekärring i det stora hela, med humörsvängningar större än en tsunami. Veckan inleddes med vrede, jag citerar min gamla vaktmästare då vi petat i hans nyspacklade spackel:

"Det var tårar, av reeeen ilska"

Igår och idag har däremot varit bra dagar, jag har pratat bra med bra människor och kommit fram till bra saker som är bra. Det har gjort mig glad och tsunamikatastrofen är över. I början av veckan inledde jag även en isolation som kändes nyttig och jag tänkte avsluta det här inlägget med en liten lista på saker man kan göra när man känner för att gömma sig för omvärlden några dagar.

Nu ska vi studera en känsla som kallas ångest, dock inte i stora mängder. Imorgon ska jag träffa Joel, han vill att jag ska vara med i hans stilblogg och jag ställer gärna upp, som ni säkert märkt är jag även ganska nöjd. Problemet är nu att jag inte har någon aning om vad jag ska ha på mig, han vill att jag ska klä mig som mig själv och ha min egna stil som är min egen. Det är nu vi kommer till det jobbiga, hur klär man sig som sig själv, alltså, hade det varit en helt vanligt dag som han bara hade kommit och plockat mig i skolan så visst. Men shit, nu när jag vet om det kan jag ju inte låt bli att tänka på vad jag sätter på mig imorgon bitti, det kommer kännas så krystat på något vis, och jag vill verkligen inte föda barn.

En annan sak i mit liv som ger mig ångest är skolan, fortfarande inte i stora mängder dock. Egentligen så bryr jag mig på tok för lite för mitt eget bästa, men när vi kommer till musikämnen vill jag prestera! Nu slår ångesten till, nästa vecka slutar min afrokurs och jag har varken skrivit en egen låt eller gjort en vinjett och min duett med ebba känns halvbajsad, som att gå från muggen men fortfarande vara bajsnödig, oklar liksom. Igår fick jag dock väldigt mycket inspiration till min egna låt då jag hittade en kille på youtube som för tillfället är min nya idol, nämnet är Erik Vilde och borde kollas upp för killen är grym, och jag garanterar att ni kommer bli ganska kär i honom då jag inte förvånas om han även utseendemässigt är er drömkille.

Grymt att ni förmodligen redan tröttnat på min blogg då jag just lyckats plottra ner fler tecken i mitt första inlägg än vad jag gjort sammanlagt i alla skolarbeten det senaste året. Oerhört bra, tack!

Men nu till min utlovade lista på saker man kan göra när man isolerar sig själv från omvärlden:
  • Hitta ett ark med bubbelplast och smälla bubblorna en efter en
  • Dricka kopiösa mängder vatten
  • Spela Röj (psst, jag är 35 sekunder från världsrankingen nu)
  • Spela gitarr tills fingrarna är som maränger
  • Se på serier om skalliga pojkar med piltatueringar som räddar världen
Nu ska jag beundra min dread och sova och lova mig själv att inte göra nästa inläögg lika långt!



Namn:

Blogg:

Kommentar:

RSS 2.0