germsofperfection

Jag har ett trasigt knä, jag har sår på rumpan, jag har förlorat en cykel och ett lås, jag är fortfarande bakis, jag har svettats söder hela dagen, jag har träningsvärk, jag har ont i min lever, nyss fick jag oprovocerad syrebrist i handen. När jag kom in på mitt rum träffade jag en mördande värme och kände direkt för att skriva min egen dödsannons. Fast det känns som ett projekt så jag sover på saken.

"Fan mina vänner är så dåliga, dom söp bort alla mina biljetter och nu ska vi bli jättefulla för jag blir så trött på dom för dom dricker upp min sprit men jag klagar hote! Nu har jag och albin och gustav badat nakna men det är lugnt. Jag tycker om dig otroligt mycket! puss!"

Det här kan vara bland det mest osammanhängande jag skrivit i hela mitt liv. Jag har dock ingen aning om vad det var för biljetter jag syftade på.

Jag reste mig för att göra något giftigt i en toalett, det var då jag märkte det. Jag är fortfarande full.

Värt, jag hade inte shorts. Jag hade byxor och jag vet var de befinner sig. Så var det någon (läs: jag) som hade stulit en boj och någon som hade hoppat på en bil. Jag har inte hoppat på en bil, tror jag. Nästan säker.

Jag är vaken. Känner själv att det är ganska fantastiskt, klockan är ju ändå två. Något som är mindre fantastiskt är vad som hände igår, vart alla tog vägen, vart jag tog vägen, vart mina shorts tog vägen, varför vi badade och varför jag har så sjukt ont i knät. Fast knät kan mycket väl vara från att jag cyklade hem vilket jag nästan minns, jag vet att jag hade någon form av stort höftskynke på mig i alla fall, eventuellt en sjal. Jag är inte helt säker för jag kan inte hitta den idag, å andra sidan har jag inte vågat lämna mitt rum än. Jag vet att jag hade väldigt kul igår i alla fall, förutom cykeln, låset och shortsen som försvann. Funderar på att åka ut på jakt. Och så har vi gårdagens sms som gick till pappa; "Vi ska hem sen, vi öppnar fiskmask. Inatt". Kollade lite mer och insåg att sms verkligen inte var mig grej igår. Nu ska jag röra mig ur rummet, försöka bli en människa och äta något, typ sprudlande kött.

Ja det finns ju en gårdag. Av den att lära ska man aldrig starta en drogdiskussion med föräldrar då båda parterna är i onykter tillstånd (framförallt föräldrarna). Jag upptäckte även att jesper har sådär galet mycket energi man egentligen bara har under de första fyllorna, som en själv aldrig kommer uppnå igen. En sak som är värd att veta är att pannkakor och lammkött med tacosås limeaioli är grym nattmat. Pannkakorna ska dock ätas för sig. En annan sak som är värd att veta är att jag i snitt öppnar mig telefon 73 gånger om dagen. Nu ska jag kleta in min vackra kropp med klet, räkna öl, röra en görelse till hanröv. 6 och dricka kaffe i solen. Sen ska vi inviga sommaren med årets första festival. Det är ju ett gäng som ligger kallsvettiga och bakisfulla bredvid en begagnad kondom i ett random tält på siesta nu. Seaside kommer såklart bli tusen gånger bättre. Man hör ju på namnet att siesta bara är en ripoff på seaside.

Två cyklar sålda. 1700 kr rikare. Tre kvar och sommarens ekonomi börjar lösa sig.

Jag har äntligen dragit tummen ur min vackra bakdel och plåttrat ner ett plåtter på skåp-bloggen. Inget viktigt och inget som egentligen har någon betydelse över huvud taget (precis som allt annat där) men det behövdes en uppdatering. Att maxi uppdaterade den ett litet stund innan jag gjorde det spelar ingen roll. Jag känner att jag just blev en komersiell skitstövel. Jag hatar reklam. Än värre överreklamerade bloggar. Känns som att es2ta/dn är extra bra på sånt.

Jag kom på att det inte var på studenten jag lyckades få med mig en svensk flagga hem. Det var ju på medianollningen!

Det här med att folk dör är något jag har svårt att hantera. När mamma kommit hem idag kikade hon in på mitt rum och ställde samma frågor som hon alltid ställer. Jag kan inte komma på vad det är för frågor eftersom jag aldrig lyssnar utan mest bara säger mmm. Men idag när hon kom in berättade hon också att en gammal arbetskamrat till henne dog i morse, hon hade cancer. Jag blev helt ställd och visste verkligen inte vad jag skulle göra av situationen, så jag byter ut mitt mmm mot ett jaha på känslokallt maner. Fast nej, jag är ju inte känslokall. Jag har bara så jävla svårt att hantera det där.

Om en timme anländer albin. Om fem minuter ska jag koka kaffe. Nu ska jag avsluta det här. Snart. Jag tänkte bara berätta om när jag stekte pannkakor och kom fram till att män är bättre än kvinnor. Folk (läs: kvinnor) påstår ju att män inte kan göra två saker samtidigt. Men när jag stod där och stekte pannkakor lyckades jag göra två saker samtidigt. Jag stekte och brände dom samtidigt. Men efter några pannkakor fick jag in tekniken och skapade riktigt bra pannkakor. Det här visar ju då att när jag var dålig gjorde jag två saker samtidigt. När jag blev bra gjorde jag bara en sak, jag stekte dom. Jag anser att det här visar ganska klart och tydligt att män är bättre än kvinnor. Tack för mig.

Vaknade av en albin. I en telefon alltså. Fast till en början var jag helt säker på att den där telefonen var liemannen, tengil, sideshow bob eller någon annan ond varelse som ville ta livet av mig. Så var inte fallet, det var bara min ringsignal. Sen ringde robin och imorgon ska jag klippa mig, eller slipa till skallen i alla fall. Nu är jag seg och klara väntande och ikväll kommer albin.

Jag funderar starkt på att bojkotta det här med kläder. Jag hatar kläder.

Varför komplettera två ämnen över sommarlovet när man kan ta tre! Det är ju nästan så det borde firas. Men jag vet inte, sparar nog mina penningar istället. Jag är ändå bitter, eller snarare arg. Väldigt arg faktiskt. Men det beror inte på skolan. Det beror på att vissa människor inte borde finnas. Fan jävla helvetes skit. Så låter förövrigt pappa på golfbanan, ordagrant. Men just nu är det jag som känner så.

Sovmorgon avklarad. Kameraladdare funnen. Kaffet slut. Om man ändå kunde börja halv två varje dag. Eventuellt inte börja alls. Nu ska jag göra mig mindre naken och försöka ta mig till skolan. Men att tyda av de bilar, hustak, katter och pensionärer som flyger förbi utanför fönstret verkar det vara medvind till skolan. Så har jag fått upp ögonen för ebay och tradera igen, jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Soltorkade tomater och fetaost. Jag förstår inte varför jag aldrig riktigt gillat det. Åt just en pastasallad som innehöll just soltorkade tomater och fetaost. Galet. Repet blev aldrig av för det var massa fula hårda killar med hårdrocksdrömmar som bodde i replokalen idag. Istället åkte vi omkring i en bil, lånade ett släp och hämtade människors skrot utan att fråga om lov ungefär. Jag antar att de ändå blev glada. Det skulle nog jag bli om det hängde ett gäng trötta oljefat på min bakgård som bara försvann. Konsumtionsbehovet släckte jag med att till par byxor. Dom sista cheap monday som fanns i rätt storlek. Ganska tråkiga byxor egentligen men om jag skulle ha de på mig och bli släpad efter en bil på en grusplan ett tag kan dom nog bli riktigt snygga. Så det finns potential i dom. Och 120 pengar är inte många pengar. Fast det kanske vore något att spara pengar då jag (läs: gustav) har tappat bort skolans kameraladdare vilket antagligen kommer göra mig ersättningsskyldig. Och på tal om pengar har jag lagt undan 2000 pengar på ett nyöppnat konto där jag tänker spara pengar. Jag vet att hela världen blir förvånad och även jag men ja, jag har faktiskt börjat tänka lite.

Done and done! Nu har jag inte många prov kvar. Ungefär ett. Och en redovisning. Sen handlar resten om komplettering. Det känns ganska skönt ändå måste jag säga. Och båda provet gick förvånandsvärt bra. Fast det beror nog mest på att jag nöjer mig med g. Utvecklingssamtalet är inställt. Alltså den har dagen blev lite mer lättnad än dålig. Och nu snart är sanna antagligen framme i ett lite för varmt och soligt tunisien. Det är kul för henne känner jag, men jag har en albin som kommer hem på torsdag, det är kul för mig känner jag. Ute blåser en vind och därför tänker jag byta mina loppisshorts mot ett par jeans och glida ner på stan och mätta mitt konsumtionsbehov lite. Sen blir det rep, hoppas jag.

Det här är oerhört värt. En portabel bajslåda.

Ångesten kom och slog ner mig. Ganska hårt faktiskt. Nu sitter jag här med ögon som svider av trötthet och känner att det ändå är för sent att börja plugga. Jag vill lägga mig och kolla på scrubs tills jag somnar.

Idag var annars bra. Sovmorgon till eftermiddagen. Det var sol, kaffe, cigaretter och faktiskt studier. Efter en lektion där jag nästan lyckades åstadkomma något träffade jag amanda i stan och turbobakade (turbobakade, haha, jag gillar när man sätter turbo framför ett ord, det är så fult) två oerhört goda kladdkakor till ett relativ effektivt möte trots att inte jessica var med. Då det var permodisco på arenan lyckades vi få några bokstavskombinerade vänner också. Eller ja, en, och det enda hon kunde säga var håll käften. Det var i alla fall allt från sitt ordförråd hon ville dela med oss. Så stack jag och amanda till sanna och grät floder för att hon åker ifrån oss en hel vecka. Lögn.

Imorgon är nog en dålig dag.
Fotoprov.
Kemiprov.
Utvecklingssamtal.
En vacker tjej åker till tunisien en vecka.
Sakna, ja.

Alltså jag svettas just nu så mycket att det inte är okej. Jag vågar till exempel inte luta mig mot ryggen på datastolen då den antagligen skulle förpestas och bli tvungen att bytas ut. Och anledningen till att jag inte hoppar in i duschen är för att det inte skulle hjälpa just nu. Tro mig när jag säger att det var varmt att springa idag.

När man som mest vill och behöver röka, är när man som minst kommer ihåg att ta med den enda fungerande tändaren.

Igår i min rastlöshet kände jag verkligen för att laga en gourmetmiddag. Men för något så storslaget krävs självklart ett recept och prjektet var i full gång. Google > "Snabbpizza" > Sök > "Student.se > community & nöje > recept > drinkar > SnabbPizza". Score. Jag kan mycket väl vara sämst i världen på att göra något vettigt av en pizzadeg. Efter en luskammning av köket lyckades jag och bror bygga en pizza som uppnådde en höjd av ca fem centimeter. Massa extra! Sen var det afasi och filthy på etage. Var jag där? Nej. Ångrar jag det? Faktiskt inte. Även om det var afasi så kändes det ganska skönt att bara vara hemma och toffla, för jag gillar att toffla. Idag följde jag upp med en sån där morgon som allting bara är bäst. Jag gillar att vara kär. Städningen av huset gick förvånandsvärt lätt. Hemkomsten av föräldrarna var inte förvånandsvärd på något vis. Precis samma hets och tjat och svar på oställda frågor som vanligt. Då slog det mig vilken lugn och skön helg jag haft. Så har jordbrukssäsongen börjat också. Den formen av jordbruk som utövas med små vita bollar och klubbor av metall. Jag hade missuppfattat det här helt och försökte istället utöva mord. Jag misslyckades även med detta och missade gubben med ca en halv meter, jag träffade hans bag istället. Golf är en rolig sport. Nu ska jag se på scrubs och sova.

Huvudvärken försvann. Det kom lite folk. Det blev lite mysigt och det blev lite fullt. Efter ett fisljummet besök på rådis begav vi oss tillbaka till basen för här hade gustav styrt förfest. Då jag var trött och började nyktra till satsade jag stenhårt på käppar i hjulen och styrde iväg det hela innan det hade artat sig. I morse kom sanna och kröp ner i min säng också, nu ligger hon där och är söt och sovande. Själv ska jag gå ner och bygga en frukost och eventuellt en främmande farkost av burkliken.

Jag vet inte om det är en dum grej, men jag tror verkligen att musik inte påverkar huvudvärk. Ölen är fylld i kylen, kylen är fylld med öl och ölen är kyld i fyllan. Nu ska jag ta en kaffe och en whiskey så styr det sig nog. Det som saknas än så länge är folket.

"Människor i allmänhet blir äldre" - P3 Nyheter

Det är ju faktiskt lite jobbigt att vara tvungen att kliva upp och diska någon annans disk när man vaknar. För jag vet att det ändå kommer gå ut över mig när mamma kommer hem. Och täningsvärk har jag fortfarande, det är helt sjukt.

Gårdagskvällen gick ut på att vi satt på tok för många i en bil som luktade gamla dreads. Sen åkte vi omkring till diverse skumma ställen och, enligt ebba, kollade på skrot. Enligt oss var det en jakt på material till något storslaget. Då jag fortfarande hade bakismunchies klockan halv tio på kvällen åkte vi till sibylla där vi fann pårökta vänner som skulle fiska. Sagt och gjort. Efter det hamnade vi uppe vid hopptornen med en vattenpipa men sen fick det vara nog för min del i alla fall. Det var nog min första kväll någonsin som ungefär gått ut på att åka bil. Inget emot det men det känns som en grej man gör ungefär en gång vartannat år. Det finns liksom mer tillfredsställande saker än att åka bil planlöst.

Idag har varit en utmärkt dag. Idag är en dag jag gillar. Att vakna upp bredvid världens bästa som för en gångs skull inte har en alarmförpestad feleton. Att inte behöva gå upp och att vara helt planlös när man väl gör det. En gräsmatta i solen. Kortspel och mat. Jag är dock fortfarande seg från igår. Och jag har fortfarande träningsvärk från i förrgår. Dgf-festen var i alla fall grym. Och jag lyckades supa ner lisa, som jag väntat. Och olle, ja, han tog priset. Nu ska jag göra en rörelse för att skapa något av kvällen, kanske en plastanka.

Gustav: - Jag har just handlat bestialfyllan
Jag: - Vadå hur mycket har du köpt?
Gustav: - Två plattor öl, en whiskey och några cider
Jag: - VA!? Det var väl du som inte hade några pengar?
Gustav: - Nja, inte till att inte supa med.

Vart är den här familjen på väg.....

Okej, det jag sa förut om att tänka är överskattat, så länge får det kvarstå. Att tänka innan man talar är däremot ganska viktigt. Det är liksom lite jobbigt när någonting som egentligen är bra kommer ut som något dåligt och när man inser det och funderar vad det var man vill få fram. Så kommer man på efteråt, lite försent, vad det var man skulle säga. Det jag egentligen vill få fram är att jag tycker om dig. Puss.

Det har hänt mycket sen sist. Jag har vilat. Jag har beställt ett abonnemang. Jag har misslyckats med att beställa ett abonnemang. Jag har kollat på scrubs. Jag blev riktigt pigg. Och nu kommer det. Den stora sensationen. Det ingen trodde att någonsin skulle hända. Jag stack ut och sprang. Och förutom benhinneinflammationen var det så galet skönt. Utan att ens fundera på att stanna. Det gick hur lätt som helst och jag var sugen på en till vända runt kålgårn när jag kom tillbaka till basen. Nu ska jag krama ur mina kläder, lägga dom i tvätten, duscha lääänge, och vara sjukt nöjd med att jag har tränat. Det är nog så jag kan överväga att göra det oftare. Sen ska jag äta upp gårdagens mästerverkspaj och plugga, och göra det på riktigt. Sen ska jag bli nöjdare för att jag klarar av att ta tag i saker. För jag orkar inte klaga mer. Jag orkar inte ha den här ångesten. Och jag orkar verkligen inte låta det gå ut över andra, för det är inte rättvist.

Så har jag försovit mig igen. Vaknade två minuter innan vi skulle börja av ett ångestfyllt sms från ebba. Så jag reste mig ur sängen och in i duschen. Men jag orkade knappt stå där, hade jag inte vetat vilken ansträngning det är att resa sig hade jag garanterat satt mig ner. Min kropp är helt död. Jag misstänker att jag håller på att bli sjuk. Jag ska sova någon timme till och kolla om det finns en möjlighet att bli lite piggare. Jag vill ju inte bli sjuk och missa en vacker flicka ikväll.

Det där var ju faktiskt ganska kul. När jag kommer ut från toaletten och gustav pruttar så till och med killarna på tv vrider sig lite obekvämt i soffan.

Betygssnack, betygssnack, betygssnack. Ungefär vad som händer i skolan såhär års. Idag slog jag på stort och hann med två. Biologi och engelska. Det var inte bättre för min ångest men ändå lite lättnad. Nu har jag ju trots allt någon månad till på mig att göra allt. Det negativa med dessa månader är då att det handlar om sommarlovet. Nej men det är ju kul att ha minst två kurser att komplettera över sommarlovet. Att ha några veckor om året man helt kan släppa skolan, skumt påhitt. Jag älskar skolan och vill ta med mig den ut i sommarvärmen och bara känna lycka att den alltid finns där.

Efter att ha lyckats arbeta mer än någonsin på en kemilektion och skjutit upp morgondagens prov hann jag med några viktiga ärenden för att sedan nå slutstation huset med en kall och blöt jacka. Väl hemma har jag i stort sett bara pluggat. Detta innefattade en paj. Jag kan mycket väl vara en naturbegåvning och dold talang i köket. Det här innebär att en fotouppgift är klar, en. Jag måste sluta med det här. Det känns som att det här har blivit en konceptblogg. "Vilsen naturare i skolkris". Bloglovins spotlight here we come!

Det är inte varje dag man blir väckt av sin fotolärare. Jag har smutsiga händer och pollenallergi. Jag drömmer skumt och jag är glad.

Jag hade precis börjat avlida. Men fem minuter in i iron man förvandlas min familj till ett träsksurt patrask. Ingen vila här inte. Istället har jag suttit ute i ungefär sju timmar och snickrat cyklar. Okej det kanske är lite positivt då jag har sex fungerande cyklar nu. Grejen är bara att jag måste orka sälja dom. Och när jag väl har sålt dom så måste jag orka spara pengarna. Så det är stora projekt kvar men de står inte och skräpar överallt nu i alla fall. Det lär ju mamma gilla också. Min teori är att den enda anledningen till att hon ville att jag skulle ta hand om cyklarna är för att hon ska kunna sola. Fast å andra sidan, hon är ute och solar istället för att tjata, jag får pengar, win/win situation. Nu har jag bakat och blivit trött. Jag ska ta en titt i min kalender och låtsas att jag kan skjuta upp alla studier tills imorgon och lägga mig med min älskade vattenflaska och kolla på scrubs istället. Men bäst av allt, jag är nyduschad och naken.

Jävlar i min låda vad jag inte är pigg. Jag ska snart gå och avlida lite i min säng. Invigningen av kålgårn igår blev, ja.... jag blev full. Martini hade med sig en flaska rom. Den var otillåtet god. Så kom bror med en hel del öl. Så kom det en del folk. Jag är inte säker men det kan ha kommit en gitarr också. Jag vet inte varför men jag har en känsla av att jag var fullast, och jag känner mig ganska dålig faktiskt. Det som från början var ett skämt om att hämnas på sanna och däcka i hennes säng blev till slut något jag lyckades genomföra. Efter att ha kollat igenom mina skickade meddelanden så tror jag att det kan ha tagit mig en timme att ta mig från kålgårn till sanna. Väl där hade jag en predikan om hur god romen var för att sedan däcka, klockan halv elva.

Vilan blev såklart en sömn igår. Det resulterade i att jag var tvungen att gå på fest utan alkohol. Det yänker jag inte göra om. Man kan inte ha kul utan alkohol. Sen finns det vissa som tror att man kommer ha tusen gånger så roligt och uppnå nirvana i extas om man dricker jättemycket jättesnabbt. Dessa människor kan man låna ut sin säng till så de får däcka, medan man själv sitter uppe och tittar på scrubs. Har man en stor säng kan detta undvikas. Nu ska jag ner och träffa martini för att sedan gå till kålgårn och försöka skapa någonting. Sen ska jag träffa världens bästa tjej.

Jag har ungefär inte lyckats göra någonting idag. Jag har endast druckit kaffe. Eller först vaknade jag hos sanna och fick ansiktet tvättat av en balder. Sen har jag i stort sett bara druckit kaffe. Strax över tio koppar. Jag förstår verkligen inte hur jag fortfarande kan vara trött. Och det händer ju ingenting heller. Amanda är dålig, jag tror hon har glömt bort mig. Jag lägger mig och vilar ett tag.

Tänk vad kul det vore att se på fotboll på tv om vi i sverige också hade kommentatorer med bokstavskombination.

Än så länge bra dag. Tills jag blev matt ungefär. Dagens första timmar spenerades i aulan. Nationellt prov i matte d. Det gick bra faktiskt, garanterat ett g. Tror jag. Eller så kändes det bara bra för att allt jag gjorde var fel. Fast värst under provet var väl ändå den där illaluktande apan framför mig. Hur svårt kan det vara att sitta still. Och inte kunde han skriva rätt heller. Han satt och suddade hela tiden och varje gång kändes det som ett epelepsianfall. Nästa matteprov vill jag ha ett fristående bord att skriva vid. Nej justja, jag kommer aldrig mer skriva ett matteprov. Efter matteprovet stöter jag på sunken och han berättade att jag fått tjugofem poäng på kemiprovet jag skrev i tisdags. Gränser för godkänt var sjutton. Otroligt nöjd men lite bekymmrad också. Den här veckan har ju bara visat att det lönar sig att plugga. Blä. När jag anlände till mitt hem hittade jag ett avi i postlådan. Lycka. Just nu ligger det en lila, halvglittrig (i solljus) telefon med rosa detaljer bredvid mig. Nog om den, uppsala pride är över. Så följde jag upp med att bli matt. Det finns nackdelar med att se fram emot saker. Och vissa saker ska man kanske inte ens räkna med. Nu ska jag skriva ett arbete om dödsstraff och jag vill verkligen inte.



guld

Jag har precis insett att man faktiskt inte måste sitta vid datorn hela tiden så fort man är hemma. Och att jag faktiskt inte behöver en dataljerad utläggning om vad jag gjort varje dag. Det skulle nog göra mig till en intressantare människa. Som om jag inte redan var tillräckligt intressant. Nu har jag börjat ta tag lite i mitt cykelsäljande, så ambitiöst att jag till och med typ tvättade en idag. Problemet är att det fortfarande står fyra cykellik där ute men jag hinner inte, en annan dag. Så har jag laddat upp mina första dåliga bilder på facebook, fantastiskt. Så har jag cyklat ner på stan och pluggat ett tag med nisse. Så har jag ätit mat. Frågan är om det var fel på maten eller tallriken, för det fick inte plats. Nu ska jag återgå till matten men fan, det är svårt när tankarna är på annat håll. Imorgon är en bra dag.

Provet gick eventuellt bra. Ett g är jag nöjd med. Redovisningen blev för lång trots att jag pratade mycket snabbare än när jag läste igenom det innan, men jag hade en punchline i slutet. Fick nästan ett starkt vg på reading listening. Det börjar styra sig lite. Det gör mig lite glad. Nu ska jag bo i en mattebok.

Inte tillåtet. Jag borde sova nu. Men talet är klart, och dåligt också antagligen, i alla fall enligt gerran.
Jag är trött.
Jag är kär,
i john butler.
Men mest kär i sanna, puss

Nu är jag klar för dagen. Eller egentligen inte, men jag orkar inte mer. Jag måste sova också. Jag har missat mycket men jag har någon form av grund för provet i alla fall känns det som. Imorgon kommer min dag antagligen se likadan ut, studier från böjan till slut. Dessutom ska jag sälja mitt tågkort imorgon, till överdrivet underpris, men vad gör man inte för pengar. Så kom jag att tänka på en grej nyss. Det här skämtet att öppna toalettdörren när någon bajsar. Det är själva projektet att öppna dörren som är det roliga. För när man väl får upp dörren står man oftast bara där och skrattar lite och kikar in på offret en liten sväng för att sedan peta igen dörren och gå därifrån. Verkligen ett skämt som rinner ut i sanden, såvida det inte är planerat och förberett med ett getingbo, surströmming eller takida.

tolvfingertarmen, vilket jävla namn

Jag har äntligen börjat ta några bilder! Antagligen ganska dåliga men det var skitsamma, ingen tom rulle idag inte. Idag är det full rulle. På promenaden såg jag en undermedvetet vänlig hund. Jag hann se den bajsa två gånger. Med tanke på att ägaren var en sån där besvärat duktig människa och plockade upp bajset tycker jag det var ganska snällt av hunden som båda gångerna bajsade precis berdvid soptunnorna. Ägaren hade även en påse bröd i handen. Och hunden var en potentiell kamphund. Jag frågade mig själv om brödet faktiskt var för att änderna eller hunden skulle få något att bita i.

Nu har jag pluggat effektivt i ungefär fyra timmar. Om man bortser från den sedvanliga matpausen. Det kändes sjukt bra till det slog mig att jag sitter och lär på mig på tok för mycket jag inte behöver veta och har därför sjukt mycket kvar. Det är nackdelen med att plugga till ett prov, man lär sig ofta väldigt mycket man inte behöver veta. Därför ska jag börja hänga med på lektionerna och sluta plugga helt. Då borde det vara omöjligt att misslyckas. Åh vilket önsketänkande. Nu ska jag ta en till matpaus och sen röka och sen bo i skolarbete.

Efter elva timmars sömn är jag ungefär lika trött som igår. Kanske lite piggare, men knappt. Det håller inte riktigt om man ska plugga en hel dag. Att man sen börjar tänka på framtiden gör ju inte saken bättre. Jag förstår verkligen inte vad de där tankarna ska vara bra för, man blir ju bara på dåligt humör. Även om tankarna inte ens rör en själv. Framtiden är förövrigt ett fult ord, hela ordet skriker b-film. Det känns lite judge dredd. Men tänka alltså, jag har sagt det förut och jag säger det igen, överskattat. Nu ska jag sjukanmäla mig och dricka kaffe och rosta en macka och lära mig allt om proteiner, fetter och kolhydrater.

Jag är så oerhört trött att jag smått börjar misstänka att min död är på väg. Jag orkar verkligen inte göra någonting. Jag skulle hämta min cykel hos andreas förut. En sträcka som man annars går på max tio minuter tog trettio minuter. Sen jag lämnade sängen i morse har jag i stort sett varit irriterad på allt som rört sig i min närhet. Och plugga, det har varit lika existerande som mollys poäng i melodifestivalen. Nu ska jag lägga mig i min mysigt obäddade säng och se på scrubs tills jag somnar. Ungefär ett avsnitt alltså.

"Härmed bekräftas att ärendet är avslutat."

score

Jag packade väskan med kött, potatissallad och diverse alkoholhaltiga brygder. Efter en cykel befann jag mig i en grillkväll hemma hos teknik-andreas. Då jag överlät grillandet till wallis (läs: glömde bort köttet) blev det årets hittills sämta grillning. Ett riktigt kaffekalas var det också, varannan kaffe ungefär. Det här resulterade även i att vi uppfann den mest värda kaffedrinken någonsin. En tredjedel kokoslikör, två tredjedelar kaffe (jag antar att man kan göra tvärtom också), en sked halvsmält glass och en sked grädde. Men nu får det vara nog, jag får snuskiga konceptbloggvibbar. Efter vår upptäckt blev jag väldigt berusad och hamnade på rådhusgården. Jag är inte säker på vad vi gjorde här men det är mycket möjligt att vi satt och pratade om något. Jag mötte upp sanna och för att sedan vara dålig och besluta att sömn var nödvändigt först när solen började gå upp igen. Men jag klagar inte. Hela dagen har därför spenderats i sängen. Eller ja, vi kom upp halv två i alla fall. Vilket egentligen inte är okej då jag måste plugga tills jag dör. Men jag klagar inte. Inte på morgonen i alla fall. Skolan tänker jag inte uttala mig om. Nu ska jag duscha länge sen kommer jag antagligen somna sen ska jag komma på en undanflykt för att slippa plugga. Typ som att gå till stenslund och hämta en cykel. Sanna är bästbästbäst.

JAG HAR PANIK! Näärå, det har jag inte alls det, inte just nu. Men det var ett bra sätt att inleda känner jag. Vad jag däremot har är ont i ögonen. Konserten i torsdags gick väl helt okej bra. Vad jag vet så gjorde jag inte bort mig, inte ensam i alla fall. Hur klasslåten gick är en annan visa. Nu ringde klara, jag är omgiven av upptagna kvinnor. Kvinna, bra ord. I alla fall, konserten, jag är nöjd trots att vi på grund av våran extremt ineffektiva (lägg märke till in) klass inte fick repa eller soundchecka den viktigaste och såklart bästa låten. Att jag hann prova fyra olika tonarter de första två raderna i låten behöver vi inte ta hänsyn till. Resten av kvällen spenderades med ett kluster mostrar och en sanna. Nationellt prov fredag och brist på sömn och toalettbesök var ett faktum. Fungerade. Nu är engelskakursen över i alla fall. Lögn. Jag och axel insåg under eftermiddagen att pannkakor och öl inte är en bra kombination. Något som fungerade desto bättre var pannkakor och smält choklad. Efter ett långt dgf-möte var det discobowling och förfest som gällde. Jag gillar att man får ha med egen dricka och festa där. Eller får och får. Så länge man inte frågar kan man inte få ett nej. Efter väldigt mycket cyklande hamnade vi på en naturfest där jacob misslyckades med att dricka sprit, nisse var misslyckad från början och jag misslyckades med att hinna med bussen. Efter några kilometer till på cykeln med en full jacob på pakethållaren anländer vi till sofie. Vi hör musiken, traskar in i hallen, tar av oss och gör en storslagen entré i vardagsrummet med en varsin öl i högsta hugg. Vad jag hade glömt bort var att sofie har flyttat. Jag hade precis skrivit tre gånger så långt så blir något rövknullat. Jag orkar inte skriva igen. Istället för en fest hittade vi i alla fall två medelålders män, ett litet sovande barn, en lite för stor tv och en hund. "V-vart är alla?".

Kvällen slutade bra och dagen har varit bra.

Ett krav jag har under studentveckan är att det alltid ska finnas pasta och köttfärssås och ost i kylen.

Efter lite mer klippning, några koppar kaffe, en ful skjorta ur pappas garderob, en dusch med johnossi på högsta volym, efter att ha spelat igenom låten så många gånger att jag behöver en ny dusch, efter en bra morgon börjar jag bli nervös. Och det är liksom lite sent att börja träna så mycket att man kan spela låtarna utan att tänka. Jag ser verkligen fram emot konserten för det kan bli riktigt kul, det kan bli riktigt dåligt och det kan bli riktigt bra. Att jag är nervös beror antagligen på att förra konserten gick så dåligt att jag började skratta åt mig själv på scen. Då var det för fransmän så det var ju skitsamma, nu blir det ju antagligen en vettig publik, och jag hoppas vi slipper fransmän, dom luktar illa och pratar fel språk. Nu tar jag en kaffe till, borstar tänderna och cyklar till skolan.

Jag har gjort det igen. Jag går in på toaletten för att finslipa lite. Jag kommer ut från toaletten med en ny frisyr. Typ. Jaja, jag tror inte jag är missnöjd. Om inte annat visar det sig imorgon när håret torkat och fått utstå en natt i min lilla säng. Jag har förövrigt upptäckt att jag förmodligen skulle få plats med en 105 istället för min 80 (som man en lugn natt faktiskt kan låta bli att trängas med sig själv i). Att gå från 80 till 105 vore ett stort steg i mitt liv. Eller så fortsätter jag med min lilla säng. För även om man vaknar upp i en husvagn med femtiosju svettiga, nakna italienare ska man komma ihåg; det är inte trångt, det är mysigt.

Jag har fortfarande inte gjort någonting. Eller okej, jag har spelat igenom låten lite för många gånger. Låten som jag och axel ska spela imorgon på konserten. Men nu ska jag bara spela den en gång till, en sista gång. Sen ska jag plugga. Och jag ska lyckas, för så länge jag kan, kan vem som helst, oavsett ork eller motivation.

Ångesten utvecklades till en smula motivation när jag cyklade ifrån skolan. När jag kom hem var den lika borta som tidigare. Men jag har höjt sadeln på min cykel i alla fall. Bajs. Jag tror jag dör istället. Nu måste jag röka.

Jag är dödligt trött. Jag ska gå och lägga mig omgående. Jag förstår inte varför jag sover så kasst. Men jag skyller på könjöping och den dåliga dygnsrytm som existerar där. Idag i skolan var jag så trött att det kändes som en redig baksmälla. Det kan ha varit lördagens men jag tvivlar att den lurar så här länge. Nej jag var bara trött helt enkelt. Vaknade några gånger i natt med panik och kunde inte förstå varför jag sov, jag vet, det saknar logik. Idag vet jag varför man sover. Skoldagen har präglats av extrem ångest. Skolan. Dödar. Mig. Efter vetskapen om att jag har ännu mer att göra innan sommarlovet och rep inför konserten åkte jag till världens sötaste tjej och världens sötaste hundvalp och var ungefär utslagen, och hungrig. Det var lite homerstyle. "mmmmm, donuts....". Jag har som väntat inte gjort mer än att äta sen jag kom hem. Alltså jag har inte ätit hela tiden, sånt håller jag inte på med. Mat liksom. Nej, jag har legat förlamad på min säng då jag inte orkat göra annat. Jag tänker inte försöka börja plugga. Jag ska gå och lägga mig. Och justja, jag har inget jobb längre. Eller jag har snarare tagit en paus tills skolan är slut i alla fall. Och ironin dansar storslaget då jag egentligen började jobba för att få pengar till sommarn.

Jag studerar, fantastiskt. Men vilket bakslag, det är andra gången i år jag cyklar till skolan och det regnar. Så frågan är vilken jacka som agerar minst svampbob. För att undvika den klassiska kantarellooken skippar jag nog paraplyet.

jag är lycklig

Provet gick ungefär inte alls. Jag känner att jag kunde gjort så mycket mer värda saker än att plugga igår kväll. Istället ödslade jag min tid med att inte förstå någonting. Imorgon ska jag och sunken prata om vad jag kommer behöva göra för att få ett g i kursen. Spännande, onekligen. Efter svaret "barn gillar mjölk" på sista frågan fick jag sluta tidigt i alla fall. Då utbröt panik men jag lyckades lösa det hela med att göra ingenting. Paniken var då inte över provet, jag pysslar inte med sånt, nej det var snarare för att en liten blond lockig tjej (som blir hysterisk sur när man klockan ett på föredetta donken säger att hon ser ut som en tolvåring) vid namn ida fyller etage. Väldigt fult med etage, jag vet, men det är så hon ser det. Ur en mänsklig synvinkel fyller hon arton.

Jag tror jag ska sluta åka till mitt jobb, det känns som det. Jag borde vara på väg nu. Det är jag inte. Jag vill inte. Jag får en lön nu i maj i alla fall. Sen får vi se hur jag löser det men just i denna stund har jag bestämt mig för att sluta jobba i hofors. Det är en smula jobbigt att jag just köpte ett tågkort för 365 pengar. Då namnet på tågkortet är benito mussolini kommer antagligen ingen vilja köpa det av mig heller.

Jag är väldigt försoven. nu är jag i stort sätt redo för att gå i alla fall men jag vill inte riktigt lämna datorn. Fan ta promoe, hans nya är för bra.

Jag är hemma efter några dygn i jönköping. Jag är hemma och väldigt mycket fattigare. Jag är inte rätt man att berätta om torsdagen. EFter några samlade minneslyckor har vi i alla fall kommit fram till ungefär vad vi gjorde. Vissa detaljer är dock fortfarande borta. Vad gjorde jag i vems trapphus, varför vaknade jag med mat i mungipan och hur kunde mitt huvud hålla mötet med betongen (jag syftar på fysisk skada). Fick dagen efter även reda på att jag inte kom in på en krog vid namn amor. Därmed är jag ungefär den första människan i världen som blivit nekad. Fredagen var en lång återhämtning och ett enomt pizzaprojekt. Ovärt också då jag fick stå för alla pizzorna. Vi avslutade fredagen med vin, öl och matrix. Som grädden på moset krossade jag helgens andra glas och målade golv, byxor och bror med rödvin. Efter ett halvt kilo salt och en handtvätt lyckades jag rädda mina byxor. Nöjd, ja. På lördagen började vi om. Efter ett besök på systemet startade vi med öl någon gång mellan tre och fyra. Detta höll på till klockan sju i morse ungefär. Under dessa sexton timmar hann vi (läs: jag) med att bona golvet med öl, en askkoppstävling, en grym middag, några vänner, en rörelse till högre musik, ett dansband, en krog, ett lämnande, inget trapphus, en pizza på kyrkan, pizza på amor, ett breakdown, en taxi, fler breakdowns, en långdragen efterfest. Idag har jag åkt buss i för många timmar och sovit för få timmar. Nu ska jag sova. Jag gillar sanna.