germsofperfection

Idag blev jag påmind igen, man ska inte tänka för mycket. Det slog mig när jag åkte buss hem från stan, en överdrivet vanlig bussresa. Av någon anledning har jag börjat studera mina omgivningar, vilket är väldigt intressant, men inte alltid nyttigt. Det kom en tjej och satte sig framför mig. Första tanke: hon luktar bröd. För det gjorde hon faktiskt. Hon var en sån där jobbig människa och jag blir lite trött på mig själv för att jag analyserade henne. Hon hade en Må bättre-ryggsäck, vad är grejen med det? Har hon inga vänner? Nej, jag tror inte det, hon verkade inte vara en sån människa. Att vara sportis och skryta med det, jag förstår inte grejen. Närmare trettio, på väg in i en kris. Därför pluggar hon något halvviktigt och opersonligt i hopp om att lyckas åstadkomma något vettigt i livet, jag menar, hon är ju trots allt snart trettio. Bor förmodligen i en trött etta någonstans, ensam såklart, inte ens en katt. Jag har tänkt ganska länge på vad hon egentligen sysselsätter sig med på helgerna, fast där tar det stopp, jag kommer ingenstans. Men jag antar att det också är ganska tråkigt och opersonligt.

På grund av henne är jag irriterad, och det gör mig irriterad. Värdelöst.