miles wide

Det är lite jobbigt att efter elva timmar utan mat (okej jag åt en macka någonstans på vägen) komma hem med ett behov av mat som sträcker sig till babylon, och upptäcka att det enda som finns att äta är dillkött. Jag vet, det låter dumt och det är dumt. Varje gång jag tittar ner i den där glassburken med dillkött, som såklart har tillbringat ett halvt helår i frysen, tänker jag: "oj, vad har dött i den där". Dock smakar det inte så illa, men när man tänkt på en hamburgare, eller något besläktat ting, en hel resa hem från hofors är det inte en favorit. Imorgon ska jag ta med mig mackor så jag kan mätta min mage lite innan jag kommer hem utifall det blir död middag då också.

Nu gitarr, sen bok, sist sova.



Namn:

Blogg:

Kommentar:

RSS 2.0