germsofperfection

Rummet är inte städat. Långt ifrån. Men jag har börjat, det är bra. De där fem timmarna jag nämnde igår var lögn. Jag tänkte att det kanske skulle gå snabbare för mig om jag satte en gräns. Men då jag hamnade på stan för att lite motvilligt handla nya öl försvann någon timme från planeringen. Jag kunde därför inte fullfölja. Så här sitter jag nu i ett stökigt, tomt och städat rum. Festen igår då. Det hela började hos ebba. Problemet med att förfesta hos ebba är att det aldrig blir en förfest. Man blir inte party alls. Det vi gör är att sitta vid tvn och ser något dåligt program eller lyssnar på musik, på en laptop. Och öl såklart. Det varken låter eller är särskilt party. Bara trevligt. Efter dessa trevligheter tog jag mig i alla fall till eb och lo (jag gillar att förkorta tvillingars namn (detta gäller inte linni och olis (ni får nöja er med smeknamn))). Här var det mer förfest. Kan det bli annat med tingeling och vattenpipor som välter. Sedan befann vi oss på olearys. Eller jag i alla fall. Jag vet fortfarande inte riktigt vart resten av festen tog vägen. Olearys var i alla fall guld. Jag hade ingen aning om att det skulle vara band och därmed hade jag inte heller någon aning om vilket band. Jag hör en låt som låter riktigt bra och placerar mig längst fram i mitten för att ta reda på vad det faktiskt var jag hört. Ganska direkt efter det skriks det "det är vi som är subster!". Jag blev ungefär knäsvag. Verkligen kvällens överraskning. Jag röjde järnet, fick mina skor att sluta vara vita och var även uppe på scenen och sjöng en refräng. Sen var min kväll gjord ungefär. Jag gick till och med hem tidigare då jag kände att jag inte hade mer att hämta. Jag känner att det här redan börjar bli väldigt långt och att det inte kommer bli bättre då jag har en till dag att dokumentera. Det här känns verkligen som en dagbok. Om det nu egentligen är någon skillnad på blogg och dagbok. Idag väcktes jag i alla fall av en arg mamma. Gustav var tydligen aprak när han kom hem igår. Mamma undrade om även jag avslutat kvällen i ett knappt existerande tillstånd och skulle vara hemma från jobbet. Men jag var förvånandsvärt pigg i morse och stressade lite smått till tåget. På vägen får jag ett sms och blir till en början ganska rädd. "KLAS!" var inledningen på smset. Innan jag hade läst längre fick jag lite panik och undrade vad jag ställt till med. Det visade sig vara en påminnelse från folktandvården. Så imorgon blir det sovmorgon och ingen matte. Efter jobbet gick jag i alla fall förbi sanna. Vi blev som vanligt ungefär fem år yngre, jag har någon slags hatkärlek till det där. Mamma blev som vanligt sur för att jag inte kom hem med en gång efter jobbet. Men som vanligt sov hon när jag väl kom hem. Som vanligt så avslutar jag med ett litet stycke här nedanför. Som vanligt.

Nu ska jag gå och lägga mig och vara bekvämt obekväm och glad och lyssna på håkan och sova.