germsofperfection

Idag när jag gick på stan och min klass hade kemi träffade jag på en dam, eller en kvinna, eller en flicka, eller en tjej, det är svårt att hitta rätt ord men ni fattar poängen. Hon gled omkring med en massa telefoner och försökte sälja en till mig. Eftersom jag också är säljare (och sjukt vuxen) blev jag sympatisk och lyssnade lite på henne istället för att gå förbi. Och det var ju inte konstigt att hon plockade mig då jag gick och försökte konstruera ett sms på min modernt omoderna tegelsten. Allt hon sa var faktiskt vettigt. Men det finns en hake, eller två, eller tre. Första är att hon var från tre, inte haken alltså, företaget. Andra är att två år är lång tid. Tredje är att jag redan har ett abonnemang som jag kan avsluta om tidigast några månader. Men fan, jag måste ju ha en ny mobil. Jag ska fundera men jag tror att hon kan dö i en eld.

På tal om telefoner har jag en dåliga vana att glömma av min telefon, ibland glömmer jag att den ens existerar. Jag tror det kan vara lite undermedvetet att jag helst vill förtränga den för att slippa ålderskris. Eller slippa dåliga leder när jag blir gammal eftersom jag i princip måste sätta mig ner för att skriva ett sms. Det går verkligen inte att göra någonting annat samtidigt!

Nu ska jag lämna kidsen i reflexvästar utanför ifred och snöa till jobbet