pataya
Nu är jag hemma, faktiskt äntligen hemma, från världes bästa, sämsta, bittraste, gladaste, fullaste, trsigaste, äckligaste, drygaste, svettigaste, roligaste, fullaste, men framförallt fullaste festival. Nu är jag förstörd. Jag väntar på att min lever ska börja strejka. Jag väntar inte på att pappa och mamma ska komma hem så jag måste förklara varför jag har en riktigt brutal blåtira. Jag måste ha lite tid att komma på något riktigt trovärdigt istället för att berätta att jag faktiskt var för full och glömde ta emot mig med händerna när jag ramlade, att jag istället landade på ögonbrynet och blödde floder. Jag tror inte att dom vill höra det. Jag har dessutom lyckats med att bli redigt berusad på ett billigt sätt varje dag, men höjdpunkten var i tisdags när jag för andra gången fick navids autograf på min vackra bakdel. Nästa höjdpunkt var i onsdags när sanna kom, till festivalen alltså. Men jag saknar fortfarande sanna. Peace & love var i alla fall grymt. Det gör vi om. Nu duschar vi och sover vi, något det har varit lite brist på senaste veckan. Jag luktar och ser ut som en hög med röv =)
