weekend wars
Jag vill dö. Inte för att jag är bakis. Jag vill bara dö. Jag vill verkligen inte gå på bal. Jag vill bara ligga hemma i min säng och inte träffa en enda människa. Jag vill ligga hemma och vara ensam och miserabel och hata mig själv. Det är kanske inte så svårt att genomföra men nej, jag ska på bal. Och jag ska inte bli lika full som igår, jag ska inte vara ett jävla drygskåp, jag ska inte göra fyllebekännelser för mina förldrar om min skolsituation, och livssituation, och jag ska inte bajsa på söderbaumskas skolgård, och jag ska försöka minnas hela kvällen. Igår minns jag inte hela kvällen. Redan efter champangefrukosten var jag askalas. När vi kastade av folk från flaken tog jag en cigarett och blev ännu mer askalas, på den nivån att jag var tvungen att hålla i mig och klockan var inte ens två. Värt. Sen var det partybussen. Jag minns inte de två sista skivorna. Jag vet att jag har varit hos johan men jag är nästan säker på att vi inte var hos frida, så bra minns jag det. Jag vet inte hur mina vita byxor såg ut när jag kom hem men jag antar att dom inte var fina då mamma för ett tag sen frågade mig hur många gånger jag ramlade igår. Värken i min höft säger mig att det var ganska många gånger. Nej men det var ju skönt med en till misslyckad kväll den här veckan. Fan. Avslutningsveckan är inte min grej. Jag behöver en sanna nu, men det är ju typiskt att hon är upptagen med att ta studenten. Jag längtar tills nästa vecka, då kanske det blir lite mer ordning på saker. Nu ska jag äta och dö i en säng.
