panikångest
Den här dagen är en rövkaka. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill mest bara sova bort allt jobbigt och dö dö dö. Och på toppen av allt har jag ätit husmanskost idag. Det var verkligen traumatiskt när jag och pappa skulle äta lunch idag. Stället vi käkade på hette typ tunakrogen. Det låter typ som en död fisk på en hög med bajs. Stekt fläsk med löksås och potatis. Döda mig kände jag. Det mest intressanta jag fick i mig var fanta som är så ointressant det bara kan bli då det tillverkas av coca cola och coca cola är de mest kända orden i hela världen. Sammanfattning: Husmanskost på en sketen vägkrog i en industriförort till borlänge med mulet och grådassigt väder. Men det värsta av allt, pappa gillade det. Så berättade att han ätit kalops två gånger i år. För det första så kunde jag verkligen inte bry mig mindre, och för det andra får ordet kalops mig att vilja sluta existera. Det gör nog husmanskost också. Det var här jag bestämde mig för att jag måste flytta hemifrån. Jag klarar inte av att umgås med mina föräldrar. Jag klarar inte av att ständigt vara irriterad när jag vistas i samma rum, ibland samma hus, som någon av dom. Jag måste flytta. Jag måste hitta en flygande matta och bli en arab eller kamel eller emigrera till usa och bli en konservativ tant eller gravid innan jag går ut gymnasiet eller en skrynklig man med underbett och pipa i en by på ett berg i ett land som inte är usa. Och jag vill inte ha några blommor på min grav för den ska inte finnas eller så ska den det men ingen ska veta om den eller bara dom som bryr sig för jag fick ingen paddel för ingen sa något. Nej, jag ska inte ha några blommor på min grav.
